Aftonbladet – 23 juni 1842, sida 3

SKA ULVEIRUD HUMUVIN. Om dessa nybyggen fortfara att ännu 10 år stiga i samma progression, som under det sist förflutna decennium, så har man svårt att fatta vidden af de förändringar i verldshandeln, hvilka dera? blifva em oundviklig följd. England vinner genom hvarje ny koloni följande hufvudsakliga förmåner. Många tusende af de i hemlandet nödställde innevånarne blifva konsumenter i Nya Holland af brittiske industriealster och betala dem med produkter af ett lätt arbete i ett herrligt land. Ett betydligt antal skepp finna jemn sysselsättning mellan kolonien och moderlandet, och de på dessa skepp inöfvade matroser gifva ökad styrka åt den brittiska marinen. Englands export till Nya Holland kan i detta ögonblick ej uppskattas lägre än till 25 millioner Rår Bko, men öfverstiger troligen betydligt denna summa. Mer än 3,:delar af kusten äro ännu oupptsgne. Esgelska regeringen, inseende att någon annan Istat troligen skulle förr eller sednare begagna de kommerciela fördelar, som egandet af Nya Zeland måste medföra, skyndade att uppmuntra ett enskildt bolag till kolonisering af detta stora land. Britten beslutar merendels bastigt och utför derefter med kraft. Så skedde äfven nu och några tusende emigranter befinna sig redan på Nya Zeland, der städer äro byggda och under byggnad. En vidsträckt sjöf.rt har blifvit etablerad, grundad dels på fiske, dels på transporter till Nya Holland. För en spottpenning (ej motsvarande !, pennJ eller 2 sk. Rgs för tunnland) hafva vidsträckta trakter, tillfaHit engelska kronan. Annu är likväl blott en mindre del af landet till England afträdd Äfven Hamburg har vändt sina blickar åt Söderhafsländerna och det berättas att den största af Chatharnes-öarne blifvit inköpt för Hamburgs räkning. Denna ö är tillräckligt stor att föda en beI folkning af 100,000 menniskor, har ett serdeles fördelaktigt läge för sjöfart och ett mildt tempereradt klimat. Då vi gratulera Hamburgs handel till denna acqvisition, måste vi på samma gång beklaga att SkanIdinaviens folk icke redan varit betänkte på anskaffande af någon plats i södra hemisferen, der Svenska och Norska skepp kunde få en stödjepunkt, för den sjöfart, som de otvifvelaktigt måste framdeles komma att idka på den södra oceanen, ty det är väl ej troligt, att de begge af naturen till sjöfarande nationer danade brödrafolken skulle framgent låta sig utträngas från gamla handelsplatser, utan att bemöda sig uppsöka nya, eller att de skulle med korslagda armar åse huru andra folk, med vida mindre ressurser till sjöfart, öka sin bandelsflotta, medan deras egen går till grund; och detta måste, ty värr, inträffa, i händelse liknöjdhet om det, som rörer omtanka för sjöfartens befrämjande. skulle hindra dem noga bevaka och följa andra nationers framsteg derutinnan. Insänderen kan icke bafva för afsigt att söka inleda Svenskar och Norrmän i stora koloniseringsplaner; men han tror sig böra rikta uppmärksamheten åt ett ämne, som nära rörer begge nationerna — Sjöfartenn — hvilket väl förtjenar tagas i öfvervägande och äfven är värdt en diskussion. Vi hafva trott att, sedan alla andra sjöfarande folk en gång tillegnat sig de mest förmånliga lokaler i södern, såsom stödjepunkt för deras sjöfart, så skulle vi få höja oss med en sämre, när slutligen behofvet af en Svensk koloni i Söderhafvet visar sig klart för vår tanka, såsom ett vilkor för upprätthållandet af vår sjöfart. Man bör erinra sig, att den närvarande tiden, äfven i kommercielt afseende, är gsnska olik den gamla; att man nu måste i allt hålla stånd mot en öfverhandtagande täftan, och att: den, som sådant underlåter, skall snart se sig placerad i en underordnad ställning. Man torde till den. ändan först böra undersöka, om Svenska och Norska sjöfarten verkligen blifvit utträngd från eller besvärad med en svår täflan på d2 orter, den vanligen plägat hesöka; samt om anledning är att förmoda, det denna täflan, detta intrång snart skall upphöra. År man ense derom, att det ändå existerar och att det snarare synes blifva värre än bättre, så måste man väl rådgöra om bästa medel deremot. Om flera fartyg besöka en ort, än denna ortens handel förmår sysselsätta, så gifves då ej annat alternatif, än att upplägga en del af fartygem eller låta dem söka fraktförtjenst på annan ort. Detsednare torde man helst välja; ty det förra medför gifven förlust, men hvarthän skola då dessa öfverflödiga blifna fartyg gå? Det beror naturligtvis på skeppsredarens smak och hans kännedom af förut ej besökta orter. I alla Nordsjö-hamnar är konkurrensen för stor. I Medelhbafs-bamnar lemna trävarorna en usel frakt, och den förr derifrån erbudna emploj till Norra Amerika, till Brasilien m. fl. orter blir mer och mer sällsynt. Direkte till Norra Amerika betalas föga mera än hälften mot 1839 Till Brasilien äro eantagliga frakter ej alltid att påräkna; och då fartyget väl kommer dit med:en frakt, som föga betäcker kostnaden, måste det vänta några månader, i hopp om bättre tider, hvarfter kaptenen merendels ser sig tvungen antaga en sysselsättning, hvaraf ej heller något blir öfver. Här stanna vi ett ögonblick, bekymrade deröfver att i hela vida verlden ingen plats skulle erbjuda lönande emploj. Slutligen erinra vi oss likväl, att Rio de Janeiro ej ligger vid verldens ända, och vi beordra således vår skeppare till mera afläsna orter. Han passerar Cap Horn, kommer till Valparaiso, säljer sin last ganska bra, får en retur-last till Swansea med koppar och gör en god tur. Det blir bekant, flera följa exemplet, Valparaiso förmår ej konsumera den stigande tillförseln af Svenska bräder — och de sist ankommande lasterna måste således gå än vidare uppåt kusten Skulle nu alla följa samma stråt, så upphörde den handeln snart att gifva vin:t. Somlige måste således vända sig åt annat håll. Man hör att Nya Holland hastigt och starkt befolkas med Europer, man vet att dessa behöfva åtskilliga förnödenheter, dem man tror sig från Sverge och Norge kunna billigast fournera, och följaktligen sänder man skepp dit. Man vinner småningom säkrare kännedom af Söderhafvets nya länder och deras behof, samt blir sålunda i tillfälle att afpassa sina expeditioner derefter. Man får måhända utsigt till en permanent och tilltagande sysselsittning för ett antal fartyg der. Våra skeppsbefälhafvare passera hela flottor af andra nationers fartyg, hvilka återvända med rika laster af ett lyck!igen fulländadt fiske. De berätta sådant för sina redare, hvilka efter noggrann pröfaing af mot och med besluta äfven sända skepp på fiske. Der många fartyg segla, måste avcsrier äfven nåman agua inträffa. ENeAlemän LEuaneacaor Hallin.