Aftonbladet – 23 juni 1842, sida 2

— Ar vandra ur-dina händer på det gröna bordet och i en annans fickor. Derföre skickade jag det till din fru, men du skulle icke få veta det, förrän jag vore långt aflägsnad härifrån. — Här tystnade den sjuke. Baronen gömde sitt ansigte i kuddarne och kramade i vild, vansinnig ångest den döendes hand. — Gråt ickel sade den sjuke åter efter några ögon-blick, då han förnäm den vid sängen knäböjandes suckar. . Dervid satte han sig ännu en gång upp och lade högra handen på baronens hufvud. eMen svär mig att icke mera spela, hör du Ferdinand!?. ropade han högre, med uppbjudande af alla sina ännu öfriga krafter; svär mig vid den allsmäktige Guden, inför hvllken jag snart skall stå, att du vil: fly det gröna bordet och de olycksbringande korteni — Baronen lade den ena handen på bjertat, den andra höjde han stelt och stum mot himlen. Med förklaradt anlete betraktade Theodor honom några ögonblick i denna ställning, derpå lutade han åter hufvudet mot kuddarne, några bloddroppar runno öfver hans läppar och fläckade det bländande, hvita kuddöfverdraget. cHerr öfverste,, började han om en stund, med knappt. hörbar röst, cäfven till er har jag en bön. Min syster kommer att besöka mig här i dessa dagar; jag har icke sett henne under åratal, derföre öfverenskommo vi om ett möte här; trösta henne. Säg henne, attjag dött genom ett fall från hästen. Herr Öfverste, ni är en man af heder, ni skall säkert icke afslå denna en döendes bön!s Den gamle krigaren räckte den bönfallande handen, men bortvände ansigtet. Ur hans ögon runno tårarne ymnigt ned i det grånade skägget, Dagen derpå deklagade man i T...z förlusten af tvenne älskvärda gäster; baron Von T:s afresa och den unge H:s plötsliga död, som sades hafva förorsakats af ett fall från hästen. a — — PARADOXER, Någon har anmärkt att En-gelsmannen är aldrig lycklig utan då han är eländig; Skotten aldrig hemmastadd förrän då han kommer utrikes, och Irlindaren aldrig tillfreds utan i slagsmål.