en falsk tolkning af någon bestimmelse i elt fördrag. I länder underlagda despotismen, är styrelsens politik enkel, i allt som afser den inre förvaltningen; den består endast i sättet att göra sig froktad. Hvad yttre förhållanden angår, eller styrelse och styrelse emellan, är den invecklad. Den består endast i ett hopande af list och bedrägerier. Här gäller hvem bäst kan förställa sin tanka och skickligast bedraga de andra. I fria stater deremot, är styrelsens politik, om icke mera invecklad, åtminstone mera vidsträckt i det inre, emedan en mängd personer, direkt eller indirekt, taga deli de allmänna ärenderna. Den är enkel hvad det yttre angår, emedan, då offentligheten är det väsendtliga hos dessa styrelser, den sanna skickligheten består i öppenhet och lojautet. Styrelsen: politik är god, då den har till syfte allas intressen; den är förderflig, då den endast har till synpunkt någras intresse. Den är nästan alltid förderflig i länder, underlagda despotismen, emedan det är naturligt hos dem, hvilka innehafva makten, att uteslutande bibehålla den för sig sjelfva, och emedar i dessa länder de styrandes antal är ringa. Den är nästan alltid god i fria länder, emedan det är naturligt hos dem, hvilka innehafva makten, att uteslutande bibehålla den för sig sjelfva, cch emedan, i dessa länder, direkt eller indirekt, de styrandes antal är stort. Oaktadt viljan att antaga och följa en god palitik, kan likväl hända att man följer en förderflig; det är icke nog att vilja, man bör kunna. Den goda politiken, allmän för styrelserna, består i att uppehålla ordningen; det vill säga att genom visa författningar och rättvisa, öfvad åt alla, beskydda personliga säkerheten, arbetet och arbetets vinst, som utgör förmögenheten; att gynna skapandet och fördelandet af rikedomar, och att försvara de kollektiva eller nationella intressena. De fria styrelserna endast kunna på samma gång befästa frihet och ordning, en rättvis fördelning af arbetet, och den förmögenhet detta alstrar, det vill säga materiell jemnlikhet, och en rättvis fördelning af rättigheter, det vill säga politisk jemnlikhet. Då det handlar om allas intressen, tillhör det! alla att afgöra. Detta är rättighet. Man kan icke vinna fullkomliga förbättringar, och medelst dem allmän lycka, utan genom allas. vilja. Detta är oeftergiflig nödvändighet för rättighetens utöfning. Att utesluta en mer eller mindre del af folket ifrån rätten att styra eller välja de styrande, är icke allenast en orättvisa, u!an ock en bandling af svaghet. Det är en handling af svaghet just derföre att alla de, som icke upptagas af den politiska konstitutionen, äro naturligtvis benägne att blif va denna konstitutions fiender. Då rättigheten att välja de styrande tillhör ett ringa antal, är utöfningen af denna rättighet en handling af immoralitet, ett missbruk. Det ringa antalet begagnar den till sin fördel, och följaktligen till deras förfång, hvilka icke utöfva den. Man säljer först sin röst, sedan köper man andras för att åter med vinst sälja dem. Om man icke sjelf sökte draga fördel deraf, skulle de, som önska blifva valde, väcka tanken derå i det de satte pris å rösterna. De som väljas, sälja sig i sin ordning, för att deraf draga fördel för sin personliga ställning, för att kunna hålla sina löften, för att kunna göra mer än delofvat, på det de måtte blifva säkra om att återväljas. Om äfven de valde äro alltför rättskaffens män att söka genom korruption vinna röster af individen, blifva de likväl nästan alltid tvungne att korrumpera i mässa, det vil säga, att vinna inflytande för att stifta lagar i deras kommittenters intresse företrädesvis, och tvärt emot det allmänna intresset, Deremot, då de styrde utöfva rättigheten att välja de styrande, söker man ej sälja sin röst eller köpa andras för att åter välja, emedan dessa . röster äro nästan alltid utan värde i hänsigt till det stora antal röstegande, som man måste vinna! för att blifva vald. Då skola de, hvilka önska att blifva valde, icke eftersträfva att värfva röster, emedan de icke ega en så ansenlig förmögenhet eller så stort inflytande för att kunna betala ett stort antal röster, och emedan, för öfrigt, det medel som användes för att korrumpera några valmän, skulle . blifva ett skäl att få alla de andra emot sig. Det enda sättet att förvärfva och bibehålla majoriteterna, är då att arbeta, att verkligen arbeta för allas välstånd och stifta lagar, enliga med det allmänna intresset. En god politisk samhällsivrättning bereder icke allenast åt samhället materielt välstånd, den förädlar det äfven i moraliskt afseende. Då de allmänna befattningarna bero på allas val, anser man såsom en stor ära att blifva an