Aftonbladet – 22 juni 1842, sida 2

Tal om jordbrukets närvarande tillstånd inom fäderneslandet, hindren för dess förkofrån och utsigterna för dess framtid, håättet i Kongl. Vetenskaps-akademien, vid presidit nedläggande den 6 April 4842, af Aug. Anckarsvärd. Detta, i flera tidningar och äfven i detta blad omnämnda, tal har blifvit tryckt, men är icke bokhandeln tillgängligt; det innehåller likväl en nätt sammanfattning af det myckna, som öfver det vigtiga ämnet vore att säga, och en kort redogörelse för dess hufvudpunkter torde således vara välkommen. Antagande, att jordbruket är och måste vara Sverges förnämsta näringskälla, och att dess utvidgande och förbättrande alltså böra utgöra bufvudföremålet för svenska folkets verksamhet, betraktar Författaren först på hvad sätt denna omsorg blifvit iakttagen under olika tider. Orsaken till den styrka landets jordbruk i äldsta tider ägde finner Förf. i den då existerande fribeten. Skilnaden emellan frälseoch icke frälsejord var då, säger Förf., okänd. Bonden ägde rätt att använda så mycket arbetsfolk han behagade: Han kunde, utan att förnärma någons privilegium, jemte jordbruket, idka hvilken binåring han förstod att sköta. Det är all anlednihg att denna naturliga frihet var den häfstång, som då lyftade nationen till en välmåga, hvilken enligt trovärdiga uppgifter i Sverge, vid kristendomens införande, var större än i flera delar af Tyskland, der redan friheten i dessa afseenden befanns inskränkt. De klimatiska förhållandena