Aftonbladet – 21 juni 1842, sida 2

m NN heter, utan att ännu vara fiendtligt sinnad mot restaurationens konungadöme. På denna Berangers framställnivg syftar den till hälften rojalistiska sången, med öfverskriften le bon Frarcais, och flera andra stycken såsom la requäte des chiens de qualiten, Vieux habits, vieux galonsr, le nouveau Diogenen e:c. sUnder de hundrade dagarna; — fortfar Båranger, — förvillades jag ingalunda af fo:k-entbusiasmen; jag såg att Napoleon icke kunde regera grundlagsenligt, det var icke derföre han blifvit skänkt åt verldeo. Jag uttryckte så godt jag kunde min fruktan i sången: ,Politique de Lise, hvars form så föga öfverensstämmer medämnet. På sätt min första samling ådagalägger, bade jag ännu icke vågat i sången taga en högre flygt; vingarne sköto fram så småningom. Det var mig lättare att med stämtets gissel behandla de fransmän, som icke rodnade att med sina gudlösa önskningar åkalla främmande härars seger och återkomst; jag hade gjutit tårar vid deras första intåg i Paris, jag gret På nytt vid det andra. Det fions måhända personer, som vänja sig vid dylika skådespel., Efter andra restaurationen var sångarens pamnp redan populirt; hans glada eller sorgsna, flyktiga eller allvarsamma, svärmiska eler bestraffande qväden hade öfverallt mött de lifligaste sympathier. I sin andra, 48921 utgifna, samling uppträdde han med högstämdare toner, Panards och Colles medtöflare blef Homeri och Tyrtei rival, om hvilken Benjamin Constant kunde säga: Beranger gör sublima oder, då han tror sig icke göra annat än visor. U:tgifvandet af detta sednare arbete kostade honom förlusten af sin plats, tre månaders fängelse och femhundra franes böter. Redan 4845, då hans första samling utkom, hade man förespeglat den underordnade tjenstemannen, att han borde taga sig i akt och icke äfventyra ettåterfall. 1821 erinrade sig Beranger denna vink och