Aftonbladet – 21 juni 1842, sida 2

kallelse en bestämd riktning och då hans först: samling utgafs 1815 mot slutet af året, voro han förnämsta visor, hvilka vandrat från band til hand, redan kända och med bifall omfattade a allmänheten. Enligt virt syftemål att här erbjuda endas ett biografiskt utkast, vilja vi flyktigt halka förb verser, dem hela verlden kan utantill. Den första samlingens olikartade sånger hafv: tycke af tre skiljda epoker; när den först framträdde i det allmänna, hade Beranger sett kej sardömets sista segrar, den första restaurationer och de Hundrade dagarne, och han. har sjelf dra: git försorg att i företalet till sina samlade ar beten antyda sid politiska mening vid denna tid punkt. Min svärmiska och ståndaktiga beundran föj det stora snille, hvarmed kejsaren ända till af guderi ans!og folket, hvilket å sin sida aldrig upphörde att i honom se en representant a den segrande jemlikbeten; denna beundran, dett: afguderi, som en dag borde-bi mina sånger: ädlaste föremål, kommo mig likväl aldrig at sluta ögonen till för kejsardömets alltjemt vexande despoti:m.n Se der klaven ti!l den fina satir, hvilken genomgår stycket: le Roi dYvetot. Jag såg 48415, — tilligger Beranger, — ikolossens fall endast olyckor för ett fädernesland, hvilket republiken lärt mig att dyrka. Bourbonerna återkommo; de voro mig fullkomlig likgiltige, men j2g ansåg deras svaghet böra befordra återställandet af nationens frioch rät: tigheter. Beträffsnde folket, från hvars sak jag aldrig ski!jt mig under de så långa oroligheter nas olycksfulla utveckling, syntes mig dess me. niog till en början icke bestämdt stå i stric med de herrskare, hvilka man för dess räkning nyligen framdragit. Jag besjöng då Frankrike Jära; jag besjöng henne i fiendernes närvaro: d redan gisslande en och annan af epokens löjlig