Aftonbladet – 21 juni 1842, sida 2

sinnena. Beranger,, yttrar Berard i sine Souvenirs de 1830, folkets och ungdomen safgud, hade sökt göra begripligt för centralförsamlingen på gatan Richelieu, att republiken då för ögonblicket var omöjlig eller åtminstone ganska vådlig; och till den gred voro sinnena förbittrade, att han nära nog blifvit misshandlad.) Efter att hafva bidragit mera än någon till segern, vägrade Beranger att mottaga sin andel i bytet; förgäfves ville man öfverhopa honom med titlar och embeter. Uader restaurationen afsatt från sin befattning, hade ban afslagit Laffittes ädelmodiga anbud. Julirevolutionens ärofulle Tyrteus svarade sina vänner, vordne ministrar: En me creant, Dieu ma dit: Ne sois rien. Han återtog sina trädskor och sin luta, samt drog sig undan först till Passy, sedan till Fontainebleau och slutligen till Tours. Sedermera har han fulländat hvad han kalar sina sångbara minnen medelst utgifvandet af sin fjerde och sista ramling. För närvarande sysslosätter sig sångaren, (jag vill slå vad att ni ej gissar det, så framt ni ej läst hans afsked till allmänheten,) med att alldeles bringa våra små fattiga biografier till intet. Han förbereder utgifvandet af en Biogrofie des Contemporains, ämnad att gifva dödsstöten åt vår, som ej betyder mycket, och flera andre, som ingalunda betyda mer; lyckligtvis är detta ett arbete, som utkommer först efter författarens död, och vi hoppas, för oss och våra små utkast, att Frankrike länge får behålla sin älsklingsskald och att Beranger, som eger odidligheten på sin Jo!t, täcktes tillåta oss att njuta ännu em kort tids tillvaro. Jag vill, — säger han, — författa. ett slags historisk ordbok, der under hvarje naten af våra politiska och litterära, unga och gamla ryktbarheter, mina talrika minnen komma att ordnas tillika med de omdömen, j2g vill tillåta mig ) Stouvenirs de 1a Rvolution de 1830 p. 117.