Aftonbladet – 18 juni 1842, sida 2

motsatt den, respektive svaranderne yttrat, så vida! frågan varit att af allmänna medel söka understöd för en kassa, som, ehuru ställd under Konungens disposition, likväl är till större delen bildad af sådana medel, för att till Sta ens behuf användas. Och då man besinnar, att denna framställning gjordes i afsigt att bereda nämnde kassa utvägar att uppfglla ingångna förbindelser, hvartill bon eljest skulle sak na tillgångar, torde äfven derigenom vara ådagalagdt, att en skuldsättning föregått, om icke under anspråk, åtminstone under förmodan, att den skulle med statens medel gäldas. Om nu detta förhållande är att bänföra till den händelse, hvarom Regeringsformens 76 talar, hvilket å Just. Omb. sida, enligt Konstitutionsutskottets föreskrift, är påstådt och bör vidbållas, så lärer Rikets Ständers, deras rättighet likmätigt uttalade, vägran, att anslå medel till betalning af en på omförmälda sätt tillkommen och verkligen existerande skuld, icke kunna förändra egenskapen af de åtgärder, hvarigenom densamma tillkommit, och således ej beller undanrödja den påföljd, Ansvarighetslagen för sådana åtgärder utstakar. Justitis Ombudsmannen bestred alltså att något afseende å den nu framställda invänningen må bafvas, och fullföljde emot respektive svaranderderna dels påstående om ansvar enligt 5 och 10 SS i Ansvarighetslagen af den 48 Februari 41810, dels hemställan om tillämpning af 4 kap. 12 Rättegånzsbalken. Grefve Löwenhielm anhöll härefter om 3 veckors anstånd för svaranderne att, i anledning af hvad Hr Just. Omb. nu andragit, sig yttra, hvilket bifölls. (Slatsat följer.) SEEETRSESSDRISKS RER