Aftonbladet – 18 juni 1842, sida 2

habit. Nu infaller! den Jjufva tidpunkten för Lisette, Rose:te, Jeanneton, Manon, Sukon, Fu tillon och jag vet ej buru många andra sprittande nymfer, som med sin lilla pikanpta uppnästhet och sin förföriska blick skiftevis g3ra besök i den låga vindskupan och der blanda sina högljudda röster med sångarens muntra omqväden. På ett behagligt sätt beskrifver Beranger i en sednare tidpunkt denna sitt lifs muntra period medelst ett bref, deri han på ett, Om icke kanoniskt, åtminstone komiskt sätt, tar i sitt beskydd Lisette, dens företrädesvis dyrkade sånggudinnan, af en skön dam anklagad för fräckhet i an!edning af denna vers i ett af Berangers stycken: Jag sen fått veta, hvem dess toilett bestod!, Ni har så!edes,, svarar den gamle Epikuren, pen. ganska oriktig id om den stackars Lisette? Hon var likväl en så god flicka, så dåraktig, så pvacker, jag bör till och med söga så öm! Huru! Emedan hon hade ett slags mån, söm tog omsorg om hennes garderobe, är Pi förtörnad ppå henzel Ni skulle ej haft mod dertill, om ri seit benne den tiden, Dessutom har hon nicke begärt bättre än att stå i tacksamhetsskuld nhos mig för hvad -hon nödgades köpa af en an;nan. Men hvad var att göra? Jag var såsfattig, jag! Det obetydligaste nöje tvingade mig patt lefva åtta dagar vid äggmjölk, som jag sjel illkedde, medan jag oupphörligt stapplade rim på rim, uppfylld af hoppet om en stundande ära. Endast hvad jag nu yttrat till er om den;na leende tidpunkt i mitt lif, här, utan stöd, utan kunskaper, utan säkerhet om bröd för da