Aftonbladet – 18 juni 1842, sida 1

Hvem känner väl derne Beranger? Ingen Förtälj mig om den andre! Den sednare, till exempel, är europeisk; ni finner honom på alla jordklotets punkter i 48:o-format eller i 8:90. bunden i välskt band eller maroquin, med förgylldt snitt eller häftad i grått papper; han äl öfverallt, i alla -bibliorheker, alla vindskupor alla salustånd, alla verkstäder, alla fickor och, bätire opp, i alla hufvuden. Man har redan skrifvit ett rätt vackert antal biografier om Beranger; men skulle i det hänseendet icke kunna skrifra för mycket; man skulle ieke kunna nog mycket upprepa att det i verkligheten funnits en man, som författa, han allena, dessa tusende sina mästerstycken, hvilka löpa verlden omkring. Namnet Beranger är så spridt, så förallmänligadt, så införlifvadt med massorna, att en lärd efterverld fåfängt skall sträfva ati snappa det ifrån honom, ty efterve:lden vurmar på abstraktioner och sinnebilder, och ni skall se eller rättare: man skall få så år fretusen, om så är alt verlden då ännu år till, fitologer, skoliaster, ordklyfvare slå ned på denna evigt unga, fortlefvande ära och be. aöda sig att göra af Beranger hvad de gjort aj den g:m!e Homeru, en sak, en opersonlighet, en myth. Värdes för ett ögonblick förflytta er trettic sekler i framtiden; antagen att fransyska språket är dödt och begrafvet, (man kan göra hypotheser mera afvita, än så,) antag vidare att en stor ödeläggare, en Atiila eler en ny Ts.merian, strälvat igenom Frankrike, återbragt Vill stoft sa dess monumenter och gjort lusteliar af alla dezs bibliotheker. Tänk er nu en lärd kossaek, en fifis Ukränsk turist, som kommer att besöka de ställen, hvarest Paris stod, af samma skul, som äggar oss att färdas till Palmyras eler Memphis raiser. Efter att hafva mätt spitlrorne af triumbågen (LPEtoile) och andöktigt stuekit : in ficka en bit af Vendöme-kolonnen, om nå