Aftonbladet – 18 juni 1842, sida 1

på samma sätt fått den af sin och gör ingalunda anspråk på att härstamma från grefven af Provence. Hans föräldrar anförtrodde honom åt den game skräddarens, hans farfars, vård, hos hvilken ban vistades tills han uppnått nio års ålder; hans barndom för flöt lycklig, ostyrig och fri från hvarje boja. Hans uppfostran börjades på gatan i beröring med revolutionens uppträden. Hans ögon öppnades till dagens ljus enkom för att se huru troner ramla, och Bastillens eröfring var bans första historie-lexa. Skolgossen har aldrig förgälit denna lexa, men väl fyratio år sednare rekapitu!erat henne inom riglarae i la Force. O, för en fånge hvilket ljufligt minne! Helt ung jag Var; man skrek: till vapen upp! Fort till Bistillen! hämnders dag är inne! Någon tid efter denna förskräckliga dag, vardt barnet skictadt till Peronne hos en tante, som höl! värdshus för resande. Beklädd med funktion af uppassare på värdshuset, använde den unge Beranger sina fristunder med att förstulet tåsa några, i hans händer fallna, Omaka delar af Voltaire; och den lilla ver!ldsborgarea, af naturen böjd att med den Ocleanska jungifruns sång:re dela dennes fomösa fritänkeri, uppenbarade deraf mera än ett drag af följande art: Vid ett inträffadt våldsamt oväder, företog sig Berangers tant, som var en from och enfaldig qvinna, att bestänka huset med vigvaiten, Sittande på dörr-tröskela, 1og den lilla filosofen i mjugg öiver tantens åskledare och betraktade himen, måhända redan funderande på sin rolisa iterska sång le bon Dicu, vär åskan plötsligt ;03 ned just deröfver och tillskyndade honom en ulikomlig lamhet. Luther bestämdes af en lika beskaffad tillfällighet att bli munk; Beranger leremot gaf, efter en lång vanmakt, första lifstecknet med att vända sig till den, invid hens knäböinde, tanten och skalkaktigt friga