Aftonbladet – 18 juni 1842, sida 1

got deraf fisnes i behåll, får han om aftoaen höra sjungas i de Galliske herdarnes kojor: le Cizq Mai, le Dicu des bonnes gens eler le Vicux Drapeau. Vid denna vackra och friska poesis melankoliska Jjud, enda återstoden af så många försvunna storverk, skall vår kossack, archeoio, af första ordningen, som är underkunnig i f:anskan på samma sätt som Champollion förstår Hieroglyfernas språk, fälla tårar af hänförelse, fåta för sig upprepa Beranger både vidt och bredt, afskrifva honom, så godt ske kan, i sin resjournal och dermed tilsfredsställd återvända till kossack-landetjemte tillkännagifvande, att han upptickt en märkvärdig samling af gama fransyska psoesier, och att denna samling kallas Beranger; hvilket på fri öfversättning betyder religionssånger, kärleks-sånger, krigs-sånger eller franska sånger, allt efter behag. Upptäckten kommer att göra stort väsen af sig; man skall skrifva stora volymer rörande rätta öfversättningen at ordet Beranger. Efter långa och håltiga strider, skall den först åberopade meningen omsider varda allmänt gillad; Beranger skall betyda reli sions-sånger, och upptäcktens lycklige upphofsmin nämnas till medlem af den kossackiska Vitechets-, historisoch antiqvitete-akademion. Men, är sttlurda en liten irring och en stor manna:nåa deraf skulle uppstå, och mer än sannolikt ir, alt våra små biografiska utkast komma att iilhöra den mest afligsna efterverld, hafva vi beslutat att för desse herrar skrifva sångarens biografi. Pierre-Jean de Beranger föddes i Paris den 47 Augusti 4780 i en skräddares argspråkslösa botad på gatan Montorguci!. Skalden har sjelf dragit försorg om ait fira detta datum i sin sång sm skräddaren och Föen, Beranger förklarar, i afsesnde på den vilboenhets-partikel, sam förogår hans namn, att den :r af ingen betyde:se; han har undfått den, ujan att vela hvariöre, af sin far, hviken åter