Aftonbladet – 15 juni 1842, sida 3

Lit den enskilde individen, sem ansör en sådan af söndring i det yttre för gagnelig, bandla efter si öfvertygelse, men lemna-åt de öfriga, ej mindre d yngre än de äldre, deras frihet oförkränkt. Hvar skulle fö!jden blifva af eit sådant förbud, fråge vi Äfven förutsatt, att en stor del skulle med välvilj upptaga en sådan åtgard — hvilket dock ej kan an tagas — skulle ej de öfrige, beröfvade den i oci för sig sjelf lofliga friheten ett i: enskilda förhållan den. begagna en drägt, som passar efter lokalitete: och omgifnisgar, genom ett dylikt tvång komma : frestelse att öfverträda iörbudet då de förmente sij vara ebemärkta; eller också, om en bättre känsla af höll dem derifrån, derigenom att de nödgades för ändra en: beqväm vana, ledsna vid att alltjemt fram träda en gåne; ty ingen torde väl vilja på fullt all var påstå, att jag under alla omständigheter skal känna mig lika lätt och obesvärad i en spänd uni form, som i den beqväma civila rocken, — Ena an nan omständighet är, att lika visst som subordina tion under vapen är det vilkor, hvarförutan en ar måe ej kan uppfylla sin bestämmelse och ej kar existera, lika säkert är ock, att enahanda förhållsn. de skall göra sig gällande i sällskapslifvet, der flere personer sämmenträffe, som genom särskilda di stinktioner. beteckna lika många grader i den militära rangordningen; det skall blifva en oundviklig följd af de yttre formern:s oupphörliga framt-äden. de i sällskapslifvet, att äfven der skall utkräfvas er suabordination, om. hvilken. enhvar måste medsifva att den icke allenast är i umgängeslifvet olämplig utan äfven måste verka störande der, hvarest ingen annan subordination bör ega rum än den, som ingifves genom intelligensens öfverlägsenhet eller en genom åren mognad erfarenhet. — Vi hafra anledning hoppas, att en så riksgagrelig institution, som allmän beväringspligt, ssall blifva införd i vårt fådernesland; men huru skulle man kunna tänka sig harmoni mellan ett sådant tillstånd, hvarigenonrhelå nationen. förpligtades att bära vapen för fåderneslandet, och då sådant blef en medborgerlig pligt — och ett lagbud, som åsyftade att åter söndra och eflägsna den enskilde från hela massan, som hade sig samma pligt ålsgd? Tänkom oss den bildade. unga mannen, som tjenar i ledet, medan han i borgerliga förhållanden är sin officers jemlike, och vi skola återkomma till det förutnämnda. missförhållandet.