Aftonbladet – 15 juni 1842, sida 2

— Jag känner dem ej. — Du känner dem icke, och reser kurir eter dem? du känner dem icke, och likväl söke: dem? Dåliga undflykter äro sämre än inga — bättre att säga rent ut, min gosse! — Jag fö står icke er mening! — Naturligtvis! — utropade befälhafvaren för Jougneska Jacobinerne,— Ni inser, det god: folk, denne man döljer sitt verkliga namn och sin härkomst. Det är, måhända någon mnotabilitet från Versailles, Prinsen af Lamballe, en Polignac, hvem vet! kanhända sjelfva grefven af Artois, som åter lurendrejat sig in: i Frankrike. Visitera honom! Man fann hos riddaren fyra luidorer, ett ur: och ett kärleksbref, hopviket, försegladt och u:ax adress. Detta bref blef föremålet för ea klyft:g och djupsinnig undersökning; man vädrade efter den politiska bemärkelsen af de artiga fra er det innehöll, men detta var en förlorad möda, ty Borgmästaren uti Jougne förstod sig icke på tydningsvetenskapen. — Vi sko!a medföra denna biljet, sade -ordföranden, till Nationalförsamlingen, som förmodligen skall kunna reda dea bättre än vi kunna, och utfinna nyckela till rätta tolkningen af-de:sa ömma hjerthieroglyfer. Ty den sig så kallade Des Maillettes han icke neka att denna skrift velse är till. drottningen? — Hvilken drottning? . — 8e så ja, min herre, gör er icke besvär! behågar ni taga bladet från munner? vi haf. va här arresterat sjelfva Marie Antoineite af Ö. sterrike. — Arresterat? bär. . . drottning Marie. — Som ni hör, min herre, ni finner at dörställning tjenar till intet — det är derföre bäst för er egen skull att icke göra er till, vidare. Sag derföre rent ut, hvad vet ni angående vår fånge? . i — Jag? jag har aldrig sett henne!