Aftonbladet – 15 juni 1842, sida 2

;rsäken hvärföre vi måste bjelpå öss fram med ådana tvetyd:ga omskrifnipgar, som de danske xonungars riken ech länders, den danska in0narkienn, det egentliga konungariket Danmark. Det egentliga konungariket Danmark! Ack, M. H., hvilket annat bevis bebölve vi uppå buru oegentligt det står till med Danmark, buru höseligen det tarfvar, hvad intet annat land i veriden saknar — en definition på sig sjelf. Men om vi skola dricka Danmarks skål, böre vi ju veta för hvad vi dricke. Ni erinrar väl eder. att S.bbern säger: det år i sin begränsning, sem hvarje ting måste söka sin styrka — satser ä; god — och om Sibbarn endast ville äfven tiljämpa den på konungamakten, skulle den icke vålla någon oenighet oss emellan. Nå väl, M. H., det är Danmarks hegränsning hvarpå allt nu ankommer, och vi fiaone då, att det just är vår hela olycka, att vi öfverskridit våra gränser. Nog vet jag, att Holstein, som gerom flere tidigare anordningar, och jag vill nämna infödingsrätten, var sammanknutet med Danmark, 1806 blef inkorporeradt med det, och att denna akt icke blef upphefd då Danmark år 1814, för Holstein inträdde i Tyska förbundet; men jag vet äfven, att Holstein har varit och alltid skall blifva rent tyskt, och att det är en integrerande del af det stora Tyskland, som jag hoppas oaflåtligen skall utveckla sig till större natione: enhet och politisk betydelse. Derföre hafva Hoisteinarne rätt, då de fordra alla konstqvebserna af detta faktum, och vi böra erkänna det. Vi måste helt och hållet uppgifva Holstein, d. v. s. icke en välvillig och väl ordnad förening, men hvarje tanka om en statsenbe:, som århundradens sorgliga erfarenhet visat vara outförbar och som, derest den kunde uppnås, skulle blifva olycksbringande för begge parterna. Eudast då vi sjelfve respektera den gräns, som naturen och historien och folkrätten visat Oss, endast då kunna vi vänta att respekteras i våra rättigheter innanför våra gränser. Denna gräns är Eideren! Att Slesvig skulle vara ett suveränt rike, en sjelfstindig makti Europeiska statsfamiljen — vid sidan af England, Frankrike, Tyskland, 0. s. V., det är en absurditut, som den europeiska statsrätten icke känner; och ati sönderrifva Slesvig efter språkets eller härkomstens osäkra och sammanblandade gränser, är naturligtvis omöjigt.. Odeladt måste det derföre tillhöra antingen Danmark eller Tyskland, och lika visst det nu icke hör och aldrig hört till Tyskland, lika visst är det, att detsamma, utan all skada för dess administrativa sjelfständighet, i politiskt afseende är en del af Darmk. —— AA HSA Att man slöt sig till .de konstitutionella bemödanderna i Holstein: så länge Wiener Kongressaktens 43 var enda utsigten till en friare samhällsutveckling, är lika naturligt, som att Sleswigarne nu, då de hafva lärt huru såväl det högadliga ridderskapet och den durchblauchtige förbundsdagen förstå folkfriheten, känna sig starkare dragna till det. demokratiska Skandinavien genom sympathier, hvilka införandet af all fri författning skulle göra oupplösliga. Den administrativa föreningen emellan Slesvig och Holstein är deremot icke något oupplösligt band. Det är en lång historia, M. H. huru Jutlands södra del blef södra Jutland, så Slesvig, och nu skall blifva Slesvig-Holstein, för att slutligen gå under i Storhertigdömet :Nordalbingien, — inen denna sjukdomshistoria egnar sig icke för en festlig anledning, dennes Endast det bör jag nämna, att-den förste rätt danskt sinnade konung vi hafva egt; vid det stora europeiska skiltesverket hade i, sitt våld, att lätt, obestridt och definitivt ordna; Slesvigs politiska rättsförhållanden; dess arflöljd, sdministration, o0. s. V., och hvad gjorde hak? Efter några följdlösa försök till befordran at: danska språket och danske riksbankspenningarne, som destovärre äfven biefvo utsträckte All det tyska Holstein, slutade han med att införa en gemensam Ofver-appellationsrätt och en gemensam regering för Slesvig och. Holstein. Och sedan den tiden har man förenat den högsta civila och militära makten i begge Hertigdömena i händerna på en prins, som har kallat Danmark ett för Slesvig främmandep, land. På detta sält blifver saken med hvarje dag mera invecklad och vwvansklig; men oupplöslig är likväl ej denna administrativa knut. Emot den talar europeiska statsrätten, enligt hvilken Holstein är en provins af Tyskland, undergilvena förbundsdsgens lagar och oåtskiljeligt förenad med dess — som jag hoppas rika framtid, bvaremot Stesvig aldrig har hbaft och icke ber något att göra med Tyskland. Emot den talar en skiljaktig arfföljd, som törbända innan kört tid skall lösa hvarje förbindelse dem emellan, hvaremot Slesvig äfven i detta afseende är As RSS