— Ni fortfar då i er halsstorrighet? och påstår ännu en ging alt ni icke känner den person, som ni, vid ert inträde på värdsbuset efterfrågade? oo Huru? . . . den resande i den gula Ber-linaren! . . . detta blonda fruntimmer, som jag följt från Lons-le-Saulnier! . , . Frankrikes drottning! . . . o himmei! — Medborgare, återtog den ordförande med en fruktansvärd röst, jag misstinker dig att vilja gäcka oss! Vet du väl att detta är ett till-tag, som du skall komma att ångra! Riddaren hörde icke denna hotelsa: hans häf-tiga rörelse tillät honom icke alt lyssna derpå.. Kommiteen beslöt att, eftersom man icke kunde aflocka den unga mannen någon bekännelse, måste man åtnöja sig Med att försäkra sig om hans person, och hålla honom tills vidare i fängsligt förvar. (Slutet föjer). RNE — PERLGRAD. Från det yttre erbjuder denna stad en tjusande bild, men inuti ena vederstyzglig. Fästoingen liknar en ruin och torgen äro beväxta med gräs. De turkiska soldaterna, med deres förstörda ansigten, likna skuggor af deres förfäder. Paschan (Kiamil), ex man af snille och Earopeisk bild. ning, bor i ett residens, som hos 088 knappt dugde till. barack. Flere bundrade åks g8mla kanoner på medar äro i mängd planterade på utsnvsrken. De. ras anblick väcker mer 1öjo än fruktan. Uti turk. staden ser man en tsfla, som ingen pensel kan åter. slfva. Gärds köken, rakstugorna, bagerierna, kram. lådorna, allt detta brefinnes I ett tillstånd, sam för vesterlänningen synes så frappant, att han stannar af förvåning. Tiggare ansätta främlingen från alla sidor, äfvensom stumma qvinnor, hvilkas ensamt synbara ögon ofta talande anhålla om en gåfsa. Man talar Om, ati äg mesta Turkarne allt djupare. sjunka, tills de ändtligen här allde!es gå under, Annat är förhållandet med. Servierne, hvilkas milltår år orgeniserad på Europeisk fot och klidg på Europeiskt sätt. De bafva äfrea en god hållning, Den Serviska staden utvidgas mycket och förskönas med hvarje år,