Aftonbladet – 13 juni 1842, sida 3

sliga, anfall mot en person, hvilken i det stora hesa är med rätta af så liten politisk betydenhet, som drotmningen i England. Hvarför kan icke den vackra moaarkinnan få lefva i fred och ro, b åsa sitt kenthorn och ordna sina kostymerade kadritjer?. Att man i mordisk afsigt gång efter annan angriper Ludvig Filip, — den enrådande, a0 örändecliga viljavs, — är, om än aldrig så tfördömligt, likväl förklarligt; men Victoria, Rubinis elev, borde i stället för att vara exponerad tör bösseler pistolpipor, på sin högsta höjd kunna vara: det för en skamlös .,.. hvisselpipa. I Petersburg blir det storståt med besked! Kejsaren och kejsarinnan fira sitt silfverbröliop. En m-ljon silfverrubel äro anslagaa till denna festivitet, hvisken vore värd åtminstone hundra gånger sa mycket. Det är tjugufem år, som det kejserliga paret icke blott samfäldt lyckliggjort det stora moskovitiska folket, utan äfven hvarannan inbördes, Det är mer än skada att icke memsell Taglioni för närvarande befinner sig i Petersburg, att illustrera feten med sina behag och til: exempel dansa kronan af bruden! Under det man sålunda i den ryska hufvude staden stämmer instrumenterna till glädjemusik, smyckar palatserza med b omsterkransar, tappar upp viverna till de rymliga festpokalerna, sitter å andra sidan en kejserlig extraordinär krigskonselj fördjupad i de slugaste och klyftigaste funderiogar angående det verksammaste sättet att underoka, nedergöra eller förskingra en folkstam, bsars Ootillgifliga brott är att hafva tills denna dag med några få tappra krigshopar trotsat den ena rysks armeen efter den andra, att ä!ska sina fattiga bemlandsberg och sin urgamla frihet i deras hägn, korteligen: att vi:ja lefva och dö som Tscberkasser, i stället för att dela den omätliga lycka; som i och med det stora Nieoiaiska russifikations-systemet fallit Polackarne tillgodo!...... Ett uppbyggigt skådespel inför det nittonde århundradets civilisation och rättskänsla! Furst Czernicheff, krigsministern, — heter det nu, — skall i egen person stiga till häst och avrycka mot. Tscherkasserna. Otaliga soldathopar samlas under hans befäl, och man lastar amwusition på tusentals mulåsnor, så många man någonsia kan öfverkomma. Furst Czernicheff anser sig sjelf för oemotsiåndlig, men väl underrättade personer vilja veta att Tscherkasserna icke äro just synnerligt rädda för den förnäma herren och hauvus åsnor: Tänk om det således skulle inträffa att fill och med en krigsmivister finge på hederspelsen! Vända vi oss härifrån till vår gränne på andra sidan Suridet, märka vi symptomer af så särdeles art, att man just må draga öronen åt si, och det måste medges, att vi beskedliga svenskar, som äro ett försigugt och moderat och sansait folk, rättnu befinna oss i ett rätt sällsamt lige, midt emellan despotismen å ena sidan och den. oförställda rabulismen å den ardra! Eiler hvad är det annat än deita sistnämnda, som spökar i herrar Oria Lehmans, Siesbys, Goldschmidts med fleras skålar vid den sidsta maj-festen i Köpenhamn? Och i sången för frihe:en på mareljäsens melodi? — På marseljäsens meiodi, miva herrar! — Och i den af svenska och danska studenterna gemensamt i Lund och Köpenhamn : med så mycken entusiasm afsjungoa refrängen ur eKung Karl, den unga hjelten? ..... Der vil blive noget udaf! Man behöfver icke vara synnerligt skarpsynt för att inse det. . Detligger på botinen af det danska samhället en liten gnis;a, hvaraf kanske förr än man tror skall varda ih stor eid... Gud vare då vår egen arma statsbyggnad, med dess halfruttnade virke i ett så arligt grannskap, miskundelig och nådelig!j 0 RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I går fann man åter hken af tvänne nanpspersover i sjön, ett vid Skionarviken och ew id Fjäderholmarne. — En extra-vaktmäståre öfverföll i går natt osten vid Carl XII:s torg och häktades genast af atrulien. Förhör har i dag blifvit hållet bärem. — En segelslup höll i går på att sjunka å liddarholmsfjerden och tvänne personer, som beanDo sig deri, upptogos skyndsamt af en annpar båt. nafartyget Gustaf Wasa passerade i detsamma, och toppade machiaen, men något vidare biträde blef cke af nöden, sedan äfven slupen höjt sig ur vattet, så att den kunde tagas I släptåg af den först nkomne båten. Rättelse: I Lördagsbladet står, i slutet af föletongen, en Dotis om Daguerreotyperade hostiera, stället för: fagucrrotyperade bestier.