Aftonbladet – 13 juni 1842, sida 3

le nya milningarna med bestimda, skarpa kon urer och klara, talande drag. Ryssen beböfve j, såsom Italienaren, en vacker bild för at sänDa sig in dess fromma, lidande eller tröste rulla uttryck och derigenom stegra sina egnare Igiösa känslor. Man kunde deraf hemta der örboppningen, att hans bilddyrkan icke är si ljupt inpreglad,: som -bos mänga katbolska na soner, hvilka vilja bestämdt igenkänna sina bil ter, då de bedja till dem, och icke äro nöjd: med ett jöfverkluddadt stycke lärft för att före ställa sig det gudomliga närvarande; men sanno. ikt är det blott en del af Ryssens barbari, hvil: tet, ännu hindrar honom från att klart tänka öfver sin egen själs djup, och Guddomen torde cke stå klarare för hans själ, än dessa dystra vilder. Bildernas uppsättande i rummen är mycke ika i olika trakter och bland olika stånd i Ryssand. Hos köpmännen finner man det solidaste nycket stora bilder, hvilkas ramar gemenligen vildas. af silfvereller guld-vindrufvor, fruktler blomsterkransar, hvilka allestädes lysa lika sräktigt, som speglarna hos oss. Hos de föriäma är blott en liten, knappt märkbar bild astspikad i ett börn af rummet öfver gärdinen. torieken gör naturligtvis ingenting till saken, ich en liten bild gör alldeles samma nytta som n stor. — Bönderna göra alltid ett slags litet kåp i sina rum, hvärpå de uppställa sina helon, liksom Romarne fordom sina Lares; vanigtvis är detta skåp, isynnerbet i Lilla Ryssland, å brokigt och prydligt, att hvarje barn kan hafva in glädje deråt, Väl draperade, bvita gärdiner vänga rundtomkring; konstgjorda blommor och Ila: slags välluktande örter äro bundna, bvarwelst man kunnat fästa dem. På bräderna uti kåpet äro brokiga pappersbitar fastklistrade; 2lehanda saker stå vanligtvis omkring bilderna,