ibland aldrig vill sluta upp att gapa. Alla Rys sar utan undantag korsa sig vid hvarje skräm sel, de erfara, t. ex. då en ovanligt stark blix korsar luften, då man stapplar eller då någor oförmodadt inträder. Ja, de korsa sig till oct med då de omtala en sådan bändelse för andra Ack, min Gud, så rädd jag blefls heter det och derpå fö!ja ett par korstecken. I Krim var jog en gång närvarande vid et tillfälle, som wsar af hvad slag de ryska korstecknen och bönerna äro. I ett talrikt sällskaj sprang busets lilla fösterson, med en Agnus De i handen, till sin fosterfader och visade honon den. Kan du också bedja till honom ? frågade fadren. Bed då!s — Den lille ställde bilder på golfvet, kastade sig ned framför den, korsad sig och berörde golfvet med pannan. ,Orat: orätt! sade: fadren, :å här skall du göran — Och nu nedföll den gamle tjocke mannen sjel framför denne Agnus Dei. — J2g var mycke! glad deröfver, att den protestantiska pastorn icke var närvarande, wot hvilken jag aftonen förut försvarat Ryssarae, då ban beskyllde dem för afgudadyrkan. För öfrigt är det icke blott Poklon, som Ryssarne öfverflyttat från kyrkan till hvardagslifvet, och hvarförutan de icke kunna äta eller ens gäspa, utan äfven mångas andra ceremonier, hvilka de tillfälligtvis uppssappa och medtaga ur kyr kan, liksom vi derur medföra uppbyggelse, smnesfrid och nya ider. Isynnerhet är det ganska vanligt att de små barnen efterbärma presten huru ban agerat vid gudstjensten; och isynner: bet upprepa de, samt äfven åtminstone bland de lägre klasserna, de fullvuxoa, de, äfven en frem