Aftonbladet – 11 juni 1842, sida 3

liksom anåfima förut upprepats af sångerne, så upprepades nu samen — Man kan föreställa sig buru länge alltsammans dröjde, då det hela var liksom! en sållning och siktoing af allt godt och ondt, som den ryska historien har att erbjula sedan 250 år. — Jag har ej riktigt kunnat erfara, hu:u de religiösa kät!arne egentligea nämndes vid det omtalta uppräknandet; antingen man uppräknade katbolikerne, lutheranerno o. s. v. hvar för sig elter icke, eller om fördömelsen måhinda blott var riktad mot dem, som på kyrkomötet i Nicea fördömdes såsom kättare. I sednare fallet skulle ceremonien icke heller hafva mycken betydelse i religiöst afseende, då dessa kättare nu atla äro försvunna från jorden, och det vore då blott en från forntiden härstammande död ceremoni. Jag säger i religiöst hänseende död, ty såsom politisk ha: dliog har den visserligen, såsom vi sett, ännu kraft och verkan. Om derna fördömelse, såsom många påstå, äfven bade afseende på lutheraner, katholiker, reformerta 0. s. v., så skulle den alls icke öfverensstämma med Ryssarnes vanliga tålsamhet. Om den åter, såsom andra säga, förskrifver sig från bildstormarnes tider, så är det desto mera förklarligt, huru man kommit att inb!anda de politiska rebellerne deri. Detta är också det enda tillfälle, då man får höra någonting förbannas i den ryska kyrkan, — denna enda gång är dock redan för mycket. Annars måste man tillstå att Ryssarne äro mera böjda för välsignelse. Gode Gud! hvad är det icke allt som välsignas, inviges, korsas och bestänkes med helgadt vatten i Ryssland! husen, stallen, träden om vårem, frukterna om hösten, påskmaten, hjordarne, vattnet, luften, korteligen alla elementer och allt som finnes och som på något sätt kan Jända menniskan till nytta. — Ryssarne hålla ess för hedningar, emedan vi bo i oinvigda hus, liksom vi skulle anse den, hvilken icke lät döpa sitt barn, för okristen. Ingen Ryss anser det möjligt att hazss bjordar kunna föröka sig, om de icke undfå presterlig välsignelse om våren; och att om hösten äta äpplen innan de äro välsignade af presten, anses för den största synd.