Aftonbladet – 10 juni 1842, sida 3

en ganska skadlig verkan: bemälde fiender ge namn al ptidningsgräl, åt hvarje offentlig diskussion af medborgerliga ämnen. Yttringen af olika meningsfraktioners åsigt af en allmän åtgärd, af en lagförbätsrings nödvändighet, af en embetsmans duglighet 0. 8. V. betraktas såsom varande af samma stycke med det förargliga enskilda käbblet emellan tidningarna, med deras stökande efter materia:ier till orlofssedlar åt hvarandra, med deras krystningar efter pagliazzsrier om hvarandra. Publicitetens fiender anse sig berättigade att förakta det ena, eftersom de äro berättigade att förakta det andra. Det är dem så angenämt att kunna sammanbianda. Aftonbladet har väl för sin del funnit skäl, att vid åtskilliga tillfällen upptaga till svaromål anfall, som emot detsamma blifvit gjorda, ehuru det låtit ännu flere fara förbi sig (då deras orimligbet eller löjlighet varit alltför i ögonen fallande), och skall på samma sätt fortfara; men finner ngenting lörträffligare och vackrare, än om publiciteren i allmänhet kunde och ville upplyfta sig på den högre och nyttigare horizont, der stora, för land och rike, mensklighet och tidenvarf angelägna ämnen diskuterades, och på det sätt att alla publicitetens olika organer, af huru skilda politiska färger de än må vara, förenade ig om, att, hvarje ur sin synpunkt, upplysa och yehand:a, men aldrig bortblanda frågorna, för Itt göra dem tjealiga åt sitt parti. Huruvida letta sköna mål är möjligt att en gårg vinna, emnas derhän; men ingenting hindrar oss, att ittala der såsom i hög grad önskvärdt. Afton)ladeis parti är intet enskildt skrås, ingen viss korporations, utan afser hela nationens intresse ,deiadt. Just deraf följer, ati det så bittert analles från hvarje särskild fraktion af de prinilegierade; och hvad hopp man må kunona göra igom dessas fallenhet att bortlägga gamla ovanor, an blott det kommande utvisa.