Aftonbladet – 10 juni 1842, sida 3

NORSKA OCH SVENSKA PRESSEN. I anledning af det meudelande vi för en tic sedan gjorde (se Aftonbi. den 27 sistl. Maj) a en insänd uppsats i Norska Mourgenbladet an gående en Svensk predikosamling och hvarut insändaren beklagat sig öfver den okunnighet som råder i Norrige om Svenska språket och litteraturen, har Morgenbladets redaktion nuv yttrat en skiljaktig mening med nämnde insända uppsatts. Det säges nembgen väl vara sannt, at! för icke så många år sedan, en Svensk bok : Norrige var en sällsynihet; men att förhållandet mycket förändrat sig, och att man med säkerhet kan påstå, att den Svenska litteraturens produkter äro, åtminstone i Christiama, lika väl kände och utbredde, som den Franska och Engelska. Hvad som i lång tid hindrade Norrmännen att taga närmare kännedom om Svenska språket och litteraturen, var bristen på en lätt och beqväm kommunikation emellan begge rikenas bokhandel, och äfven på passande lexikalika bjelpinedel. Denna brist har blifvit afhjelpt genom Wulisbergska bokhandeln, som hufvudsakligen har Svenska saker, och genom Daas förträffliga Svensk-Norska lexikon. Morgenbliadet anser således, att den öfverklagade obekantskapen efter hand skall försvinna, utan att man behöfver föröka de redan förut talrika föremålen för undervisningen i skolorna, och antager Moörgenbladet, att obekantskapen i Sverige med Norska litteraturen och språket är vida större; likaså med statsförfattnipg och statsinstitutioner; samt att Svenska tidningar, i synnerhet Aftonbladet, hål:as både på offentlga stälten och af privata, och Svenska underrättelser meddelas i Norska blad ganska utförligt. Deremot anser Morgenbladet, att Svenska tidningspressen lemnar mindre uppmärksamhet åt Norska sakerna, att efterrättelserna ådagalägga föga intresse, och att Svenska publicisterna och bildade klasserna veta mera om alia andra länders förhållanden och institutioner, än om Norges.läs Utan tvifvel bar Morgenbladet till en del rätt i dessa sina uppgifter; och vi hoppas, att, sedan äfven här åtgärder blifvit vidtagne för spridandet af Norska bokhandels-effekter och en god Norsk-Svensk ordbok nog skulle löna utgifningskostnaden, hindren för Norska litteraturens och språkets utbredande skola försvinna. Men vi tillstå, att vi icke hysa den mening, som Morsenbladet yttrat, angående onödigheten af Norska språkets lärande i våra skolor; ty vi anse, att språkens likhet, gjorde undervisningen så lätt, så inskränkt till blott en ringa del af språkens linguistiska egenheter, att saken icke skulle hvarken öka kostnaderna eller förtaga arbetstiden, utöfver hvad nyttan en gång kunde blifva