Aftonbladet – 9 juni 1842, sida 2

afdånad tror jag, sade matrosen — n-j) svarad: jag, sedan jag nogare undersökt förhållandet, hor år ej afdånad, hon är död. Hoö har dött a glädje. Heanes ena hand vår hårdt knuten om något: när vi böjde opp de stela fingrarne, föll der er ring ur handev. sEn ring?, frågade baronen och stadnade, per ring sade ni, hur såg den ut? skynda talall för Guds skull tata! bur såg den riogen ut?p Doktorn smålog at baronens hafighet. Rin gen, ja den var af mycket gammalmodig faso: och med en stea ui; jag påminner mig ej såno ga för öfrigt bur hon såg ut — men baroner kan lätt fa se den; ty matrosen helsade ofta p mig efter denna handelse oen berättade mig hel: bistorien från början och till slut — det är er rätt kuriös händelse. Då jag skulle resa hit och han fick höra hvart resan bar, bad han mig ati få förja med bit — jag tog den redlige manver med mig som uppassare; Hen bor eljest i Skåne och skulie ändå resa ditåt, emedan hans skepj ligger infruset i Stockhbolm.p Baron Jät uppkalia Tioberg till sig; det ble en lång berätte:se; baron oemsom gret ömsom upp. gaf fröjderop och betraktade oupphörligen en ring med en röd sten uti, som ban höll i handen, Detta tillstånd fortfor i flera dagar och di doktorn skulle resa stadnade Troberg qvar. Du måste bli qvarn, sade baronen till Troberg, du är mig dena ende borgen för att jag skall få isen min son; du som varit hans ledare och vän, du skall också lägza honom vid hans fars bjerta.b . Följande vår gick skeppet Victoria från Mal