Aftonbladet – 8 juni 1842, sida 3

ja, hvad: det ändå kan vara, der hemma i skå pet med glasfönsterna skall det ärdi gömmas, ty jag håller af den der gossen som mitt eget barn. Med dessa ord afslet han silkestrådarne och uppvecklade det lilla paketet. En ring med röd sten uti och prydd med ett gyllene GC. R. föll i hans hand. — Hvad är detta? fortfor hen i sin mon9logi, fast här är skrifvet något — åh ja, han skrifver inte så illa, nästan lita bra som jag sjelf — låt sel och nu läste han: Min Goda Troberg! Denna ring är det enda jag eger, den ger jag åt Trober:; men när Troberg kommer hem, så skall Troberz gå till Hallinge gård nära Nyköping och fråga efter om baronen är Jefvande e!ler ibjelslagen. Jag har irgen att helsa till. Må alltid väl. Den tacksamme Carl Nord. Hm, bm, detta hegriper jag inten, sade Trokerg och stoppade ner bref och ring i sin sjömanskista; mena några dagar derefter förstod han det bättre. Jag var då en förbannad köttskal e. sade han vid sig sjelf, och var så förtörnad, at ban gerna velat rifva båret af sig, — iag va: då ett erkenöt, som borde hängas vid 1å ocken som en jö juf, som inte kunde se efter det de förr — det var visst den der stackars menni skans gos:e, — Herre Gud! nu har jag mitt eländiga dumma kräk förstört allt. Det skulle varit något att komma till Stockholm med den juvelen och gått opp på dårhuset och lagt pojken i armarne på den galna och sagdt, der år din pojke, han är snäll och bestedlig. Menniskan skulle blifvit klok igen — ja, det skulle hon. Men pass på, kanske kapten på å:erressn