Aftonbladet – 7 juni 1842, sida 2

a se ov a 8 (Införer på begäran.) Freja innehåller i N:o 32 för dena 22 sisuidne April eo artikel om offertilldregelseraa inom Wexiö stift och huru den gamwle Ad:m icke linare kunde dölja sig hos den från Skåne divflyttade skarppredikanten P. N. — Berörde artikel leder tankan på andra presterisiga bedrifier inom ett annat stist och af en annan prestman som trampat sina första steg i Zions dalar i samma trakt, som P. N., och som der upparbetat sina medfödda anlag. Med knappa 44 års meriter lyckades det mannen att erhålla en yrkoherdebeställning. Medlidandet var grunden för hans befordran: han anmälde sig hos den mäktige förespråkaren — — en anaan måste tolka de tankar, som hos honom bordt finnas, de känslor han bordt hysa. Böneskrifter uppsattes, daltagandet anskaffade röster; dessa blefvo den enda kända for jensten. och en mångdubbel måste stå tillbaka. Hycklaren utnämndes; och det sätt, hvarpå han snart sgdt genast behandlade dem. som gifvit h)asom bröd, bar länge visat, hvars andas barn ban är. Eno del af Skåne bar qvar från fordna menläsa dagar den oseden, att gifva så kallad varniny vidan mälan till H. H. Nattvard; hyad fromheten fordom införde sisom välvi!jans fria yttring. har egennyitan och skrymteriet gifvit sken af rätt ghet; och det har hindt, att nattvardsgäster blifvit tillbakavista och tillsagda att gifva penningar såsom vilcor för anteckning till den heliga förrättninpg.n. Nåidens barn måste racka presten den skärf, som ofsa är ound ganglig för timlig bergning. Själens spis köpes med förlusten af kroppens, det heliga uti menstliga Ifvet missbrutas, 19:e århundradet återgår i detta hinseende till medeltidens märker, oflitskrämertet får en ny fart. H rom gjordes framstalining hos Domkapitlet. Kyrkans tjenare såg sig nära att blottat; modet föll; han bad om tillgift och förskoning, och lofvade att aldrig återfalla uti s dana missbruk Aogifvelsen återkallades, men missbruket furtsättes, måbända med något mera fogligbet i utofnicgen; men icke nog härmed: ställets stora folzmäångd gär. att nattvardsbarnens antal hir årligen är ganska be tydligt. En länge öfverklagad brist på tilifåile til verklig undervisning lemnar presten tillfälle att äf. ven från början draga egen nytta af barnens bere dande. De admitteras aldrig förr än efter Pingst och de tillsägelser, de få om offer på Påskoct Pingstdagarne, vittna ojifaktigt om orsaken, hvarföre här så långe dröjes med konfirmationen. Vid slutet af den långa beredelsetidea tillsåger läraren att hans arbete med dem är så svår!, att en hval måste, efter råd och lågenbet, gifva h;nom veder gällning för hans möda. Den torftigaste tvingas på detta sått a:t, lika med den förmögnare, lemna dessa enskilda offer, på hviska ofta sjelfva asmissionen beror. Så insmyges af religionens egen tjenare i det unga sinnet den farliga tanken, att myn:et öppnar försoningens dörr, och detta i en tidpunkt af lifvet, som är så vigtig för tid och evighet! Om någon gång händer, att den penningaiskande läraren icke sjelf offentligt tillsäger om lösestkllingen så sker sådant genom något förtroget ombud. Miss bruket är enahaoda och följderna äfvenså. Skrymterihatare. sd ar re sa se