Aftonbladet – 7 juni 1842, sida 1

Kongl. famijen och högre embetsmän. — I gårdagens Salstudning läser man vid notisen om H. KR. HH. Pons Fraos Gustaf Oscars första nattvardsgång i S ot:skapellet: Akten slutade med välsignelsen och afsjungandet af en psalm) Det faller den stackars läsaren härvid i tankarne, att gudstjensten i Kongl. Siottskapellet icke vanligen 2flöper med välsignelse, emedan mången annars kan vara enfaldig nogatt icke hegripa, hvarföre ett sådant slutsätt i Statstidningen omnämnes för detta tillfälle. m— EN NEE—-—-————— OM DEN ÄRA OCH TACKNÄMLIGHET AFTONBLADET SKÖRDAT PÅ ANDRA SIDAN FJELLEN. Minerva och Svenska Biei hafva gjort sig mycket besvär med att inbilla sin publik, det Aftovbladets reflexioner öfver norska kriminallagtörslagets straffbestämmelser för smädelse mot utländska regemter skulle hafva blifvit mindre väl upptagne af norska pressen eller till och med, såsom Biet i deg utrycker sig, erbållit en snöpsig affird., Båda två hafva, för att gifva fart åt denna insinuation, åberopat norska bladet Den Constitutionellen, hvilken ansett det ifrågavarande förslaget alldeles oskadligt och A. B:s reflex:oner derföre såsom atdeles öfverflödiga. Fsågan är således blott om Den Constitutionelle kan anses såsom representant af norska pressen eler norska opinionen i allmäshet. Vi äro öfvertygade, att D. C, sjelf ingalunda finner sig belåten Med att så anses, emedan hesagde blad alltifrån börj.n prononcerat sig som en afgjord anhängare af en viss enskild fraktion af norska byrakratien, och representerar Norges öpiidn alldeles i samme grad söm Sveriges opinion representeras af Minerva och Biet, med hvilka D. CC. veterligen sympathiserar i allt, med undantag måbända af det, som rör de unionella förbållandena; ty Minervas bekanta åsgter om dessa skulle icke något norskt blad våga att försva ra, ehvad det derom tänkte. D. C. bar dessutom visat sig vara en varm vän af H. E. nor ska riksståthållara Löwenskjold, under hvars auspleierdet om 1tvistade stadgandet tillkommit. Att deremot den egentliga norska pressen ej annorlunda än med bifall och vänskap mottagit A. B:s; alltid varma önskaingar, att allt intrårg på den norska friheten måtte så vidt görligt är förekommas, bevisas ej blott deraf, att Norges fria och mesta popularitet åtnjutande tidningar icke