Aftonbladet – 2 juni 1842, sida 3

tens egen kommunalstyrelse, hvaremot dess egenskap af spionkollegium säkert är af mindre vigt. Berättelsen måste också derföre intressera 0ss, att den angår en förföljelse mot någre af våra landsmän, och hvilken hos Norrmännen sjelfve väckt en stor indignation. Den omtalas i den Conrstitutionelle och anföres i Degligt Allehanda med följande ord: aStaden Moss och trakten deromkring hafva under sistförflutna vecka varit skådeplats för så skandalösa och gemena uppträden, att det bör vara hvar och en rättskaffens mans pligt att uttala sitt djupa missnöje med hvad som inträffat. Staden Mosss förstäder Verlesanden, Radet och en del af Mosss jernverk äro till en stor del bebodde af den gemenaste och råaste pöbel, hvars utsväfningar och oförskämdhet knoappast ega sin like i hela landet. Stadens läge på den punkt, der landets vigtigaste kommunikationer skära hvarandra, gör den till ett sentina gentium; dess bränvinsbrännerier och trävaruhandel, i förening med traktens verksamma och starka jordbruk, taga många arbetskrafter i anspråk, dess fullkomliga brist på polisstyrelse gör att pöbeln icke känner eller respekterar några band af lagar. Stadens hela polisstyreise skall, enligt utsago, bestå af underfogden, som icke förmår att hålla den råa massan i tygel, alldenstund han icke sällan mötes af de orden: Håll käften B—, ni är ju sjelf en fyllbult, samt af en gammal, skrallig vaktmästare, som vanligtvis nyttjas till budskickning vid byfogdens kontor, och af fyra vaktkarlar, med hvilkas disciplin står så illa till, att de sägas piska på hvarandra midt på öppen gata, i alla menniskors åsyn, och som, på grund af sitt kamratskap, med den vär sta pödel, ej hafva mod att lyssna till polisens befällning, om någon sådan skulle gifvas, då de äro fulleligen öfvertygade derom, att lydnad för deras pligt skulle förskaffa dem säkrare och bandgripligare tillrättavisning, än dennas åsidosättande. Under dylika förhållanden är det ej att undra, om pöbeln vuxit polis och lagar öfver hufvudet, att de gemenaste samqväm kunna ega rum i ett hus midtemot poliskammaren, och att man kan prisa sig lycklig, när man en helgdagsafton kan passera förbi stadstogdens fön ster genom skaror af en orolig och larmande pöbel, utan att blifva antastad till heder och lemmar. I flera år har ett dylikt förhållande egt rum. Mosspöbelns karaktersdrag är gemenhet, dåligbet, tjufaktighet och oförskämdhet; man undviker den så mycket som möjligt är, och jordbrukarne taga gerna sina arbetare annorstädes, när sådane möjligtvis kunna fås. På detta sätt har i längre tid en mängd arbetare blifvit begagnade till jordbruket på gårdarne i Ryge och Möosss landtförsamling; dessa menniskor hafva den Svenskarne egna karakter af omtänksamhet, outtröttlig flit och belåtenhet, och rär de om hösten, efter ihärdigt sommararbete, vandra åter till hemmet med fyra femtedelar af hvad de med tungt arbete förtjenat, öfverlemna sig våra landsmän af arbetsklassen, hvilka under sommaren supit upp allt hvad de förtjena, till tjufveri och rån eller till tiggeri på gator och i hus. Det undgår ej pöbelns uppmärksamhet, att Svenskarne gerna föredragas, och derföre har hat till dem uppkommit. För ett par år sedan egde bullersamma uppträden rum på Verlesanden, der en del af invånarne i Moss försökte att stena en hop Svenskar, af hvilken anledning en laglig undersökning anställdes, hvilken, så vidt är kändt, ej ledde till något synnerligt resultat. Förlidet år, den 16 Maj, förehades åter en uSvenskeJj2gln, såsom det kallas, midt framför stadsfogdens fönster; då det i huset bredvid boende ombudet ville taga sin tjenares parti och göra pöbeln föreställningar, blef han öfverfallen med våldsamheter, och då det lyckades honom komma undan i sin bostad, blefvo dörrarne till huset uppbrutna af pöbeln, mannen skamligen misshandlad och alla bans kläder sönderrifna. Folk från granngården kom honom till hjelp, men blefvo förföljde af pöbeln, som bröto upp gatstenarne, slogo in fönsterna och stormade portarne. Polisen kunde intet uträtta, af brist på myndighet och kraft. Den endaste följden af hela uppträdet blef, att borgarkorpsen var under vapen l påföljande dag, den 47 Maj, och ett par af pöbeln blefvo dömde till några dagars vatten och bröd. Alltsedan har det, hvad dylika uppträden beträffar, till utseendet Varit lugnt i staden, tills en afton för åtta dagar sedan; den konstituerade stadsfogden var frånvarande (den verklige är, som man vet, på storthinget); underfogden var sig sjelf icke mäktig och vaktkarlarne sinsimellan i bandgemäng; der samlade sig en stor mängd arbetsfolk, som uppfyllde gatan från Verlesanden tätt förbi stadsfogdens boning, der poliskammaren har sitt säte, under skrik och larm och hot mot Svenskarne. En stor del af denna hop slöt sig tillsammans, väpnade sig med störar och skarpa vapen och drogo ut på Svenskejagt. Detogo vägen till Gjelöen, der såväl konsul Christie, som gårds egaren Hals och flera hafva många svenska arbetare; de kommo till gården Grimsröd, bröto upp dörren till det rum, der Svenskarne lågo, öfverföllo desse och drefvo dem på flykten; derpå begåfvo de sig till gården Rosnäs, der de begingo samma våldsamheter och der en Svensk blef farligt sårad; då huset här var rensadt, vände sig hopen till Rygge Socken, der på handelshuset Gerners gård, Kallum, funnos flera svenska arbetskarlar inqvarterade. Här bröto de sig likaledes in, och då Svenskarne satte sig till motvärn, blef en af dem svårt sårad och de öfriga drifna på flykten. Följande afton skedde en aSvenskejagt på stadens gator, der en fredligt gå ende Svensk fick näsan klufven. Att slika uppträden kunna ega rum, är en oerhörd skandal, då den innehåller en kränkning af den personliga säkerhen, af hemfridens och folkrättens fordringar; och när man känner, huru omsorgsfullt den norske medborgarens personliga säkerhet respekteras i Sverge, bör det bemötande, som på detta ställe blifvit visadt en aktningsvärd del af vårt brödrafolk, förorsaka djup grämelse, och man bör offentiigt protestera mot, att den svenska nationen anser möjligt, att dylika olagliga och skamliga kränkningar af personlig säkerhet kunnat finna rum här i landet, utan der, hvarest garantier för den lagliga ordningens handhafvande saknas. Saken kommer ! förmodligen att blifva föremål för laglig undersök ning. ER DITTERÄNAC AMI nATTICCARKER ;