Aftonbladet – 1 juni 1842, sida 3

namnet fick hon inte säga, och att han hade en liten ring på bröstet i ett svart band om halsön. Ja, ja, kan väl vara, men både pojke och ring ligga nu i askanjäför si herrn skall veta att jag nog bar snokat omkring öfverallt och gått på lur derborta, precist, Gud förlåte mig, som en tullsnok, fast jag väl inte är en sådan heller. sOch du har ingen spaning fått på barnet? Fan hellers, sade Troberg liksom litet stött, jag hade gerna gräft upp pojken med mina bara fisgrar, om jag blott kunnat få honom lefvande igen, det skulle varit roligt att komma med den tilla bytingen till modren och se hur hon kysste och kringklappade honom, det skulle vara en riktig — så riktig — en ordentlig komedi., Äfven jag vile vara medn, tillade jag, ni är en hederlig mar, Troberg; tack för allt godt D vill göra, det skall en gång Gud belöna.s Åhb smålog Troberg och skakade min hand, int frågar Gud stort efter hvad en sådan fattig sat som jag, gör; också har jag ofta tänkt hvad far angår den saken dig, du är ju inte far till barn. ungen, Men si jag är nu en gång På det vise och kan inte låta bli att lägga näsan i blöt fö sådane der stackare; det riktigt tog mig, skall ja: sögå, när jag såg den der qinnan förtvifla och jag liksom ångrade mig att jag ref henne ur döden, jag hade der ingentiag alt göra, och hade allt, fått gå som det var menadt, så bade hon nv sofvil i ro, det skall ändå en gång ske, och nä: och hur kan gå på ett ut, om det sker i eld el ter vatten, det blir väl min ändalyckt och di får Etsebeth ta sig fram emsam stackars qviana. Snart gick skeppet Victoria från Malmö ut å vida hafvet, det skulle nu gå med en jernlas