Aftonbladet – 1 juni 1842, sida 2

REVY AF TIDNINGARNA. Nyaste Freja börjar falla in i symptomer, som möjligen kunde kallas bär-serk-raseri, om ej dylikt syntes otroligt hos en sådan slags bär-särknatur som Frejas. Man kan knappast föreställa sig, med hvilken frenesi hon anfäktar sig inför de stora tidningarna, och synnerligen Afionbladet; hennes båda sednaste numror, för fredagen och i går, synas dikterade i en svår yrsel. Om vi ville den lilla Freja ondt, kunde viisanning ej göra henne något värre, än att;så sparkande hon är, innesluta henne i våra spalter, och visa beane för land och rike; ty säkert skul!e ingen tänkande man sedan undra, om vi aldrig vidare svarade ett ord på Frejas utmaningar eller ovett. Men utom det, att det finnes en hel hop angenämare saker att bjuda på vilja vi icke de små så ondt, som de vilja sde storax. Vi inskränka oss derföre till att blott meddela de hufvudsakligaste föremålen för utbrotten a! Frejas ilska, och att gendrifva några beskyllningar, hon derunder gjort oss på sitt vanliga maner, genom att förvränga ord och beljuga motståndare. Freja påstår: att för hvar och en, som icke åtnöjer sig med prat och tomma ord, borde det vara klart, att 4840 års riksdag uträtta närmast intet; att den ,j förverkligat några samhällsreform:r; att den ej i minsta mån brutit det i åratal öfverklagade systemels välde, att den icke ens banat vägen för kraftigare åtgärder vid en kommande riksdag; att arepresentationen af år 1840 handlat oklokt, tappat spelet till Kamarillan och Aristokraterna; att den blott lagt, nett förslag till representationsförändring till hvilan; och detta förslag förklarar Freja naturligtvis för oantagligt, overkställbart. Freja anser ingenting kunna uträttas, om j hennes politiska system blifver antaget; och då man söker fatta hvari detta system egentligen består, finner man det omgifvet af sådant qvalm och Tr reeesisRR—————R— —-EE-—-—E————— mes