Aftonbladet – 1 juni 1842, sida 1

du få höra kur det smäller,, sade den äldsta gosser, och verkligen, skottet hördes dubbelt starkares Der bodde den tiden Trobergs, men han var sällan hemma; dock, en gång hvart annat år kom der ett skepp som ankrade vid Helsing? ör och en liten bit kom stickande som en pil öfver sundet och stötte i land midt emot Trobergs koja. En solbränd matros, klädd i sin lätta drägt, ilade ur båten upp genom den lilla trädgärden. Der lekte barnen; den solbrände tog dem upp i sin famn och kysste dem; vkänacer du igen mig, Janne? frågade han den äldsie och denne svarade straxt: pack jo, det är du, far, och nu paltade straxt en af de små fram till kojans fönster och ropadet Nu är pappa här, pappa står och trampar ver salvian derute i trädgården. En ung vecker qvinna skyndade ut vid ropet. Gud välsigne dig som kommer bem en gång) säger hon och klappar sin mans väderbitna Kind; Gud välsigna dig! Aila barnena må väl Gudskolofts Men Troberg hade ce 30dt om tiden, han hade blott fått perräission att gå i land medan tulien erlades. Nu biåser det upp, båten skjuter ut och ban ilar å stad. Jag kommer ner i höst! ropar ban åt hustru och barn, som stå der nere på stranden och klifver upp på tånghögarna, för alt få större synrets; men den unga mairosen ror med starka rteg sin lilla farkost; nu syns han knappt, nu v han försvunnen bland mastskogen derborta. Så lefde den hederlige reatrosen i många år ged sin husiru och små barn, kom och gick söm Tsileys komet sin långa bana, men var alltid kommen då han kom och saknad då han rete. Ena händelse inträffade likväl, som gjorde it han på en gång afbröt sitt ströfvarelif och atie sig i ro. Det var ej behofvet som tvinade honom dertill, nej, det var blott en hänelse, det var ett tillfälle, då Troberg kunde va. a till någons tjeust, och då var han alltid med, iu fick han sin tjenst vid Hallinge, det var en