Aftonbladet – 1 juni 1842, sida 1

tiernes ställning förefunnits, som hat den verkan, att beröfva landet den ovärderliga fördel, detsamma skulle skördat af en dylik pans avtagande, som den ifrågsvarande, redan vid en tid!gare perind (hör hör). Statssekreteraren för inrikes departementet hade yttrat till Taleren, att refoomen i tarff n icka blifvit öreslagen af den förra styrelsen. Don ädte baronetten och bans vänner drogo tämligen v-l försorg om, att den förra ministtren icka sku!le få tillfälle att föreslå denna reforin, Me T laren ville i sin tu? underrätta den ådte baronesten, om han icke de det förut, stt den förra ministeren verkligen ilkännagaf, att den ämnade fores:iå en reform i tariffen, och ännu mer, stt den verkligen hade förslaget färdigt, cch det sxute Hatva varit en engenäm pligt för Talaren, i föll Haset tibådt de förre ministrarne at fortgå i parlamentet med sina forslag i afseende på spanmål, travirke och socier, att hafva kompletterat dessa åtgirder genom försteg till förSättrinda af tarffen — det var irgenting annat än brist på framgång för dossa trenne forslag, som hindrade den förra minisete en ifrån att f amligga för Huset planer af likartat karskter och beskaffenhet med dem, som den ädle baronetten nu föresiagit (bör, hör). Talaren hade funnit der vara en plist både emot sig sjelf och de mån. med hvitka han suttit i minister.n, att återföra i Huiets minne dessa omstindigheter, i synnerhet som den ädie baronpeiten i sin framställning helt och bållet förbigåit. stt äfven indirekt derom nämna ett enda ord. Den ädle baronetten hsde användt en ansenlig del af sivt tal att upptaga och hessara de inkast, som han sagt nåxra af de manufak:urersrde klasserna göra emot det i deras tanka obilliga srt, hverpå de blifvit behandIsde i det nys tariff-förslaget. Tslaren bade, förmodligen i föjd sf sin förra officiel a stälinine, beft tillfalle att träll, och semtala med mångs parsoner, som representersde eller stodo I ko:nexioa med de klasser, hilka påstodos blifva lidsnda genom det nra teariff försleget; de rade kommit til honom och beklagat sig, och då han svarat dem: ,Huru kunaen J tro att jig, med mina kända tänkesätt i afseende på nedsäuning af tullafatiter, skule vi ji sätta mig emot styrelsen i frågan om en förbättring itariffen? å hade de genmaål:: ,Vi veta ganska väl, att ni sjelf föreslagit att behandla 083 på alldeles lika sätt; men på samma gång ni gjorde det, föreslog ni äfven en verksam och krafiig reform af spanmålslagarne, (bör, hör); och den ädla baronewuen kunde vara förvissad, att den känsla af missnöje, som. rådde på många bål i afseende på tariffen, hufvudsakligen var grundad på den ganska alimänna öfvertyge!sen, att den ädla baronetten behandlat den högst vigtiga spanmålsfrågan på olika rätt med den jemförelsevis mindre vigtiga frågan om tar ffen. Dot var den förra minist:evs öfvertygelse, att en ny spanmålslag, fotad på sunda, rättvisa och tommerciella principer, utgjorde en våsendtlig grund och hörnsten till en ärlig och kraftig reform i tariffen (hör! hör!). Den ädla baronetten hade i sitt tal omnämnt en korrespondent i Skottiand, som skref sig vara anhängare af den fria bandelna princip i allt anvat, utom i fiågan om sill; den ädla baronetten liknade sjelf något den mannen: ban (Peel) vore en anhängare af fri handel i allt annat, utom i spannmål (!ör! hör!). för att icke nämna åtskilliga andra vigtiga undan:ag, såsom t. ex. socker, Talaren ville framställa -deu hufvudsakliga och väsentliga skilnaden emellan den förra ministerens plah och den, som nu blifvit föreslagen af premierministern; den var nämligen, att det förra kabinettet ansåg det vara orättvist, ja omöjligt, att företaga en omfattande och allmän reform iteriffen, bvilken Haturligivis måste ofardelaktist värka på mm PPEESEEN c ro munen ns aPEt PR JULTERIDA uten att förut eler på samma gång på ett kraftfullt och verksamt säll förändra de lagar. som lade band på införseln af spanmål och andra lifvets första nödvändigbetsvaror, såsom socker, etc. Premierministern företog sin reform i handeslagstiftningen, utan att på något i ringaste min tillredsställande sätt hafva ordnat spanmå slagen och med sockerfrågan alldeles orörd. Detta var den väsentliga skilnaden emellan det förra och det nuvarande kabinettets plan, och talaren kunde med sanning betyga, att hån, efter att hafva bört allt som blifvit andraget, stod fast vid sin öfvertygelse, att det förra kabinettets förslag voro mera rättvisa, fyllestgörande och tillfredsställende, än den plan, som nu blifvit huset förelagdt (hör! hör! hört). Efter att bafva yttrat detta, kunce talaren försäkra den ädle baronetiten, att det ingalunda Var hans afsigt att förneka, att det fanns ganska mycket af högt värde i det förslag till ef förbättrad tariff, som ministern lagt på busets bord (hör! hör!) Han bade med mycket nöje tagit kännedom om större delen af de föreslagna förändringarna, och han var förvissad derom, att, innan lång tid förflutit, skulle verkan af dessa förändringar på vår bandel, våra manufakturer, och folkets belägenhet i allmänhet, blifva bögst välgörande (bör! bör!). Det föll lätt i ögonen, att några DENNE TMap er TÄNDA ADA IRAN ET EN NPV lan få höra tur det smäller. sade den äldsta oge