Aftonbladet – 31 maj 1842, sida 1

plats, blolt nagon passande retrält kan lIunas för den förre. Imedlertid gå sakerna, hvad Stockholms stads angelägenheter beträffa, sin gamla lunk; och det ser verkligen ut, som kunde begge herrarna retirera. — Regeringen har stadfästat kostnadsförslaget å utvidgandet af Forsshufvudet i Wåbäcksforssen, för hvilket ändamål Rikets Ständer anvisat ett anslag af 35,000 Rdr Banko. Planen skall nu underställas menigheten, på det att kontrakt om arbetet må kunna uppsättas, hvilket derefter bör till Regeringens godkännande öfverlemnas. — Borgmästaren i Upsala, L2gmannen m. m. Hr Anders Nensen, afled derstädes i Söndags, efter en ganska kort sjukdom. — Det är om Thorsdag den 2 Juni herr kapellmästaren Berwald ger sin stora konsert i Ladugårdlandskyrkan, hvarom vi redan på förband averterat. Utom Haydns klassiska verk, cArstidernap, får man mellan afdelningarna höra Glucks ouverturer till cdlphigenien, samt herr Haumanns ypperliga violin i variationer på ett tema af Auber. Utom kapellets och den lyriska scenens ledamöter, deltager i utförandet af cArstiderna nästan allt hvad hufvudstaden eger af musikälskare och musikälskarinnor, och det är uian tvifvel högst sällan man härstådes kan få tillfälle att höra en i så stora dimensioner tilltagen kör, som vid denna musikfest, hvilken för öfrigt i sin helhet förtjenar utmärkas såsom en af de vackraste, som bos oss på långliga tider blifvit föranstaltade. ——— nr — Hans Kejserliga Höghet Storfursten och Thronföljaren Alexander Nicolaiewitsch har den 28 dennes hedrat Finlands hufvudstad med ett besök. Han emoitogs der med en praktfull ilJumination, hvartill 42.000 Rubel anslogos af statsmedlen, men hvilken summa sedan lärer komma att ersättas till statsverket genom allmän -tatering öfver hela Finland. Det kan kallas att hushålla med statens medel och använda dem till landets! gagh och bästa! En lysande bal var då äfven arrangerad; om på statens bekostnad veta vi ej, men troligen var det landets medel som dansade. REVY AF TIDNINGARNA. — Svenska Minerva har i dag ändtligen slutat sina, den 24 Mö5j började, allvarsomma påI minnelser emot den pfrian pressens löjbhga försök att försvara sitt oförsvarliga handlingssätt uli ett par allmänna frågor för dagen. Dessa pallmänna frågor befinnas vara Nykterhetsföreningarna och B:ukssocietetens förehafvande att förändra Jernkontorets lånerörelse. Det är i afseende på dessa angelägenheter, som Aftonbladet beskylles för att icke hafva vågat framträda mot någon enda af Nykterhetsfantssternas många förvillelser,, utan deremot pstått redo att taga -besagde fantasters försvar,; samt att, då pkredit-fanatismen uppenbarat sig ibland de sednast församlade deputerade af Brukssocietetenn, derom hafva ställt sig okunnigt. Anledningen till detta Aftonbladets handlingssätt insinuerar Minerva, på silt vanliga vis, vara fruktan att stöta intressen och personer, hvilka kunde blifva farliga för Aftonbladets prenumeration; och den egentliga afsigten med hela käbblet synes vara, att. Minerva vill gifva sig utseende, isynnerhet uti den sednare frågan, att hafva bevakat den allmänna fördelen mot Brukspatrons-intresset. Minerva skryter äfven 2f att hafva tidigt haft del af deputerades försl2g, samt framställer såsom oförlitligt, att Aftonbladet icke äfven förskaffat sig detsamma och meddelat det. Ailmänheten hain, säger Minerva, prätt att af tidningarna få en jemnt fortgående öfversigt af händelsernas och ibland sådara anser Minerva det numera fallna förslaget till Jernkontors-linerörelsen varit af sådan vigt, att tystnaden derom bör betraktas såsom ett högförräderi mot folket. : Det är i sanning lustigt nog att se huru innerligt välmenande Ryska Minerva är med Svenska folket, blott hon kan försätta det i söndring och split. Så snart någon fråga uppstår, i hvilken möjligen två eller tre skiljaktiga åsigter kunna ega rum, vips är den gamla hexan framme och söker, ifrån en lugn meningsstrid, att sätta anhängarne af de olika meningarne i lufven på hvarandra. Då ser man henne först göra allt, att vända uppmärksamheten från sak till person; och sedan hon väl irott sig hafva lyekats dermed, blifver det väl lätt att gifva personen några politiska parti-färger, och utbasuna hvarje den mest enskilda handling såsom en parti-sak, en parti-intrig. Allt detta är numera så bekant, och Minervas nit för det allmänna så ökändt, att det lyckligtvis icke mera något betyder. Svenska allmänheten blir ej lurad på detta spel — och om, på ett visst håll, det gäller såsom en vigtig punkt i meritlistan att den liberala pressen antastat ens person, kan man med skäl säga, att det hos nationen blifvit en verklig rekommendation att anfallas af Minerva, och att de principer mot hvilka Minerva strider, just derigenom få ett ökadt värde, en djupare betydelse för folket, Vi behölde således ej fästa vigt vid de beskyllningar Minerva nu gjort; men med några ord vilje vi affårda henne och tillika gifva en kort och tydlig förklaring öfver Aftonbladets sätt att handla, I da anmärtkta afcoenden.