Aftonbladet – 28 maj 1842, sida 3

-(gar ligga ikring på gatorna, der staden af guns -Joch nåde gifvit dem tillstånd att bivuakera Deras bleka, afmagrade ansigten hafva blifvi ) bruna af solens glöd, trasor fladdra om dera ; Ibenknotor, som ej mera omfyilss af något kött ;I deras ögon stirra utåt hafvet, deras tankar vett. tjoch irra åt östern, der det gamla hemmet äj I beläget, och hemsjuka och ånger grina hemsk Jur deras anletsårag.. I sanning en tafla, som om den var sann, helt naturligt kom förf. at I vända sig bort med fasa. Att den deremot nm licke längre är sann, vågar jag intyga. Under I de 8 dagar jag tillbragt i NewYork, och unde I bvilka jag dagligen besökte hamnbryggorna, kun: de ej mina ögon uppläcka någon af dessa uslinI3ar, dem förf. här beskrifver. De måtte hafva försvunnit efter år 1834, eiler, hvilket är ännu troligare, i en stat, der inga tiggare tålas, fått arbete och tillfälle att förtjena sig bröd och kläder. Jag fann här främlingar af alla nationer, hvilka emigrerat till Amerika; men i stället för bleka, afmagrade ansigten mötte mig friska, verksamma män, med arbetsoch lefoadslu.t i sina frimodiga blickar 5). Med en ledig och lekande penna beskrifver förf. vidare lefnadssittet i NewYork. Hennes i sanniog talangfulla stil hade förtjent att vara en tolk af mera och partiska käaslor. Här gör hon sig ett nöje af att framställa allt det löjliga, som en stor stads samfundslif öfverallt erbjuder. Jag erfor så ringa af umgängeslifvet i NewYork, att jag derom öga kan yttra mig; dock fann jag icke någon gaffelservering efter maten till tändernas rengöring, ej heller såg jag på theatrarne några gentlemensben utsträckta öfver barriererna till loerna. Hvad som berättas om eldsvådorna i NewYork är, ty värr, sant. Merendels går ingen natt förbi utan en eller flera dylika, och en främling har härvid tillfälle att beundra goda och eleganta släckningsanstalter, hvilka med en förvånande skicklighet använda: af en för detta ändamål organiserad brandkorps. Allt hvad här vidare yttras om seder och anständighet, undervisningsverk, testrar m. m., är lika ensidigt uppfattadt, som det öfriga: och i siället att här utpeka, hvad jag funnit träffande elier öfverdrifvet i dessa framställningar, hänvisar jag till Arwedsons intressanta beskrifning öfver Förenta Staterna, som, efter hvad jag tyckt mig fiana, är i detta fall mera sannfärdig. För öfrigt erkänner jag, att jag ingalunda är någon vän af den stora staden NewYork. Krämare-andan är der alltför öfverlägsen; men att döma den Amereikanska national-karskteren derefter, är åter alltför oriktigt. Jag har funnit Amerikanerne helt annorlunda. Vi lefva i industriens tidehvarf; och sant är, att Amerikanen är deraf en trognare representant, än någon annan nation. Det oaktadt ligger i bans spekulationer på vinst och förmögenhet någonting godt, som gör, att jag finner mera behag i hans köpmansväsende, än hos de Europeiska grossörerna. Köpmannen här är nemligen tillika patriot. Med den vinning han för egen del påräknar, förenar han oftast i sina spekulationer äfven fäderneslandets. Vi beböfva blott ihågkomma, att universiteter och öfriga undervisningsverk, fattigvårdsavstalter samt många andra för samhället nyttiga inrättairgar, bero på och underhållas af enskilda bidrag, till hvilka den amerikanske handlanden merändels är den störste kontribuenten. Kanaier, jernvägar m. m., allt bekostas af några i bolag förenade individer, hvilkas samlade förmögenhet sålunda tjenar det allmänna till försofran och båtnad. För sådana ändamål får man örlåta en stusdom kanhända nog långt gången vinningslystnad. Amerikanen är skrytsam, det är sannt: han älskar sitt land med förkärlek, och den erfarenhet han har af den Europeiska bildoingen och de Europeiska institutionerna, gör ett ban nog ofta tadlsr dem; och vid betraktandet af sitt lands fördelar, förbiser det goda, som den samla verlden ännu eger i behåll. Vi finne hos borom en högmodig egenkörlek i förening med en oördragsam fosterlandskässla cch en, att jag -å må säga, odrigbg medbargerlighet. I stället ör afunden hos andra nationer, hafva dessa fel, om man så vill kalla dem, blifvit Ameriksnens tott. Under de stormar, som skaka och uppröra den gamla verldens länder, ser han i sitt fredza fäderneslands förkofran frihetens och jemntikhetens goda resultater, hvilka han anser omöjligt att vinna under andra förhallanden. Och om jag också icke vill förtänka honom detta, så nekar j:g dock icke, att hans, i följd häraf närda, sjelfbelåteobet ofta på ett högst löjligt sitt yttrar sig i saker af mindre vigt och betydenhat. I de:ta hänseende har jag funnit mången piquant sanning utiTeckningarne.n (Forts.) varfsträcka är också endast 3 år gammal. Under dessa år har man neml. utvidgat skeppsbron 2:ne gator nedsnför dess fordna plats, medelst fylining af Hadsors norra Rividre. Pianeringen fortfar ännu, och de nya hafva ej bunnit stenlägz2as. Detta är orsaken, hvarförs man härstädes ännu, vid fuktig och regnig väderlek, till en del finner platsen sådan Förf. beskrifvit) den. Imedlertid stå nu stora och präkriga hus, der den ordna hamnen var, och utan tvifskall inom några få år den fulländade nya hamnen, både för soyggbet och e!egans, vinna hvarje opartisk åskådares bifall. De råttor af ovanlig storhet,