Det återstår nu endast att, då, enligt Hr Justitieombudsmannens yrkande, förklaranderne skola i detta mål handlat icke blott emot Grundlag, utan ock emot andra gällande stadgar, yttra några ord om halten af sednare delen i detta påstående. — De stadgar, Hr Justitie-ombudsmannen härvid åberopat, äro Ridderskapets och Adelns privilegier d. 46 Oktober 4723. 28 S, och Kongl. Stadgan den 9 Dec. 1682, 4 10 mom., upplifvad genom Kongl. Förordningen den 4 Februari 14774. Förklaranderne kunna ej annat föreställa sig, än att då KonstitutionsUtskottet lemnat Hr Justitie-ombudsmannen föreskrift att till stöd för åtalet åberopa dessa författningar, Utskottet anat der alltför lösa grund, som åtalet egde uti Regeringsformens 77 . Den första af de åbercpade författningarne tillåter utbyten af Kronohemman till Frälseman, men under vilker af medgifvande från Rikets Ständers sida; den sista, upplifvande en förut död eller åtminstone glömd gammal föreskrift. förbjuder åter vid vite, hvad militie-bossällen angår, allt sökande om utbyten deraf. — Men också begge dessa författningar äro döda. — Den förra föll nemligen genom Regeringsformen: 77 S. som, enligt sin ordalydelse, anda och mening allt hittills varit så förstådd och tillämpad, att utbyten af boställen blifvit af Kongl. Maj:t, utan Rikets Ständers hörande, medgifna, då vederlag erhållits lika mot lika och ett för Kronan nyttigt ändamål vunnits. — Den sednare åter, af likartad beskaffenhet med åtskilliga föreskrifter uti det numera i glömska fallna Sollicitations-plakatet, har rimligen aldrig kunnat så tydas, att den förbjöd underdånig bemställan hos Kong!. Maj:t af behörig embetsmyndighet om ett för Kronan, indelningsverket och tjensten förmånligt utbyte af ett illa beläget boställe. — Om likväl denna tydning kunde antagas, är i alla fall sjelfva författningen upphäfven genom 80 i Regeringsformen, som i afseende på indelningsverket föreskrifver Rikets Ständers medverkan endast i de frågor, som angå rubbning i dess hufvudgrunder, men ingalunda omnämner något förbud hvarken för underlydande autoritet att afgifva förslag om utbyte af ett militieboställe, eller för Konungen att sådant, utan Rikets Ständers deltagande, bifalla, så vidt rubbning i indelsningsverkets hufvudgrunder icke derigenom uppkommit. Förklaranderne anmärka dessutom, att då 61, 62, 64 och 87 S af Regeringsformen icke finnas upptagne i Ansvarighets-lagen ibland dem, för öfverträde!ser hvaraf juridiskt åtal eger rum, så hade de, hvilka Hr Justitie-ombudsmannens memorialer röra i sådana punkter, der till stöd för anklagelsen förenämnde Grundlags paragrafer åberopas, haft skäl att undandraga sig allt svaromål angående hvad som i dessa punkter emot dem beifras; men ytira att de velat begagna tillfället, att inför det allmänna omdömet rättfärdiga äfven de i berörde punkter åtalade rådslag, m. m. (Slutet följer.) Också har bytet än i dag icke skett. Nu är att märka, det bytet med Fållnäs-hemmaneat blifvit begärdt å Kronans sida, hvaraf följer att det tillhörde hennes ombud att tillse, det de lagliga formerna iakttogos, och dertill lemnade den långa riksdagen också oändligt god tid, utan att andra parten kunde anse sig tillständigt att peka för dem. Flere kameralister säga, att bytet meilan Tibble och Fållnäs-hemmaenet ej företer den, af de tilltalade påstådda, likartigheten med Bennebecks-bytet — det är åtminstone olika deruti, att här icke indelningshbafvaren sjelft sökte att få sitt hemman borttuskadt mot Kronans; men detta lemna vi ur sigte för n annan sägen eller att flera byten, alldeles likartade med det Bennebäckska, skola un: der tiden skett, utan att det af KonstitutionsUtskottets afdelning kommit att upptäckas. Och hvem har någonsin trott att anmärknirgarne i Konst.Utskottet utgöra ens en betydlig ael af dem, till hvilka man med en säkrare kunskap om statsrådshandlingarne kunde äga fog? Red. anm.