SEORORSTINAR än Dostallen törlora innehalvande ägor emot vederlag i annan jord, tillräckligen styrker, att den utsträckning, som KonstitutiensUtskottet och Hr Justitie ombudsmannen velat gifva åt föreskriften i Regeringsformens 77 , grundar sig på en oriktig tydning af orden afrända och bortbyta. Men ville man ock antaga, att den handling, som kallas byta, vore enahanda med den, som kallas afhända, så är det obestridligt, att med de lägenheter, som i Regeringsformens 77 omnämnas, ej kunna förstås sådane, som, till vissa föremål under vissa hufvudtitlar afsedde, ej vidare tillhöra Kronans omedelbara disposition, eller hvaraf räntor, arrenden eller andre inkomster ieke mera omedelbarligen till Statsverket ingå. — Allraminst kan denna paragraf lämpas på militieboställen, med hvilkas förvaltning Rikets Ständer icke hafva ringaste befsttning och hvarom de icke hafva att något förordna, på sätt dem likväl är i samma paragraf förbehållet i afsgeende å de lägenheter, hvarom den handlar. Ansvarighetslagen skiljer bestämdt emellan Kronans lägenheter i allmänhet och de till militieverket hörande boställen. — Den omtalar nemligen i ö serskildt 77 i Regeringsformen rörande dispositionen af Kronans domäner, under hvilken benämning boställen icke kunna uppfattas, och serskildt 80 om indelningsverket, till hvilket militieboställen höra. Häårtill kommer, att Rikets Ständers skrifvelser vid 12923 och 4834 årens Riksdagar, som innehålla, att militieboställen ej må till skatte försäljas, icke nämna något om, än mindre emot utbyten al sådana eller andra boställen: och en mängd exempel kunde anföras derå, att, sedan 4809 års statsskick, utbyten af alla slags boställen blifvit, ulan Rikets Slängers samtycke, al Kongl. Mej:t beslutade och till verkställighet i laga ordning anbefallda, utan att sådant hittills, förklaranderne veterligen, föranledt anmärkning, än mindre laga åtal, emot Konungens rådgifvare, ehuru en del af dessa exempel ligga inom det nuvarande KonstitutionsUtskottets granskningstid. Kan och får det antagas, att hvad som i 30 års tid ansetts grundlagsenligt må in casu, af någon verklig eller tillgjord missbelåtenhet med Konungens Rådgifvarepersonal, förvandlas till ett brott emot Grundlagen? — Såsom förut är visadt, tänka förklaranderne det icke. Men KonstitutionsUtskottet, denna väktare öfver Grundlagens belgd, synes hafva föreställt sig sådant; ty innan anmärkningen i före varande mål beslöts, hade Utskottet otvifvelaktigt läst Statsråds-protokollet öfver Krigsärenden för den 14 Maj 1839, deruti förekommer ett i nåder beslutadt utbyte af ett boställe vid Lotsstaten emot en lägenhet lydande under Follnäs, med fideikommissegenskap behäftade och nuvarande Ordföranden i KonstitutionsUtskottet tillhöriga, egendom. — Naturligtvis har Utskottet, vid läsningen af detta protokoll, funnit nämnde åtgärd, som dock är alldeles likartad med den nu anmärkta, laglig, ty i annal fall hade Utskottet ej kunnat underlåta att deremot göra anmärkning; men de skäl och anledningar, som hos Utskottet varit gällande, för att i ena fallet framställa såsom stridande emot Grundlagen och andra Stadgar hvad som i ett annat, lika beskaffadt, fall med tystnad förbigåtts, förblifva dock alltid oförklarliga för alla andra, än Ledamöterns af närva rande KonstitutionsUtskott, för hvilket dessa skäl tjent till ledning och driffjeder ). Då Regeringsformens 80 8 icke blifvit lagd z grund för åtalet i denna sak, anse förklaranderne sig ej tillständigt att borttaga Höglofliga Riksrättens tid med anförande af hvad de, om sådant skett, hade haft att deremot invända. Vidkommande sakens ekonomiska sida, så är dervid ingen anmärkning framställd, och hade icke beller kunnat, grundlagsenligt, inför Höglofliga Riksrätten framställas. — Förklaranderne vilja alltså icke: vid denna del af saken uppehålla sig. ehuru de äro öfvertygade, att en noggrann skärkådning af handlingarne skall ådagalägga, att vid bytet intet blifvit underlåtet eller förbisedt, som kunnat lända tiil be-! varande af Kronans rätt och fördel. ) Här har man tillfälle att kasta en klar blick in 1 f. d. rådgifvarnes enskilda karakter och erhålla! förklaring öfver deras offentliga förhållande. När de skola försvara, att de afhändt staten en egen-: dom utan Ständernas tillstånd, så svara de, att! KonstitutionsUtskottets ordförande, grefve Anckarsvärd, också varit med om ett dylikt byte, men j att både han och Utskottet tegat dermed. Det är svårt att finna ett epitet för ett dylikt försvarssätt; ty hvad tänker man om dem, som inför dom stolarne bemöta en anklagelse med den invändningen: det är alldeles icke värdt att du btalar på det; ty du var med när vi gjorde det och det, som icke var en smul bättre. men si det tiger du med,? Det är här herrar Rosenblad, Stjerneld, Åkerbjelm, Hård, Ihre, Grip, bögvälborna och välborna män och en gång Konungens rådgifvare, som i dylik ton förebrå KonstituttonsUtskottet att det skulle velat förtiga ett Konungens beslut, som skall befunnit sig bland de till Utskottet lemnade protokoller, och hvilket Utskottet otvifvelaktigt lästp. Men är det verkligen säkert att ifrågavarande beslut fanns bland statsråds-protokollen och otvifvelaktigt att det af Utskottet blifvit bemärkt? F. d. rådgifvarne veta bäst huru dermed kan förhålla sig. De veta att KonstitutionsUtskottet vid flera riks. dagar klagat öfver oredan i statsråds-protokollerna, och att man till och med nödgats yrka att få rubriker utsatta å dem, på det man åtminstone kunde få reda på hvilka frågor som föredragits. De veta bäst af alla, att om ärendet ej på ett eller annat sätt blifvit förut kändt, så är det i de flesta fall omöjligt att af statsråds-protokollerna utleta någon säker anledning till anmärkning, i synnerhet då expeditionerna, som merendels äro mest upplysande, ej biläggas — har icke aillmäneten haft tillfälle att se detta i de profbitar af statsråds-protokoll, som åtföljt Regeringens propasitioner till Ständerna? Slutligen veta dessa herrar så väl som någon att statsråds-protokollen läsas af Utsk:s afdelningar, och att hvad dessa, i anseende till protokollens ofullständigbet eller af annan orsak, lemaat ocnmärkt, ej kan förekomma i plenum, derest ej någon person, såsom Dyss nämndes, på annan väg fått hum om en sak och kan draga fram den 2 oo Kra KR PT AU a