Aftonbladet – 25 maj 1842, sida 1

singborg Tisisgar, samt till Stockholm thorsaagar. FÖRSLAGET TILL NY TULL-LAGSTIFTNING I ENGLAND. Vi Iofvade för några dagar sedan att återkomma till den intressanta framställning, Sir Robert Peel nyligen gjorde i Underbuset af de engelske ministrarnes nya plan för tull-lagstiftningen. Denna plan afser en ganska betydande hvälfning i Englands kommerciella förhållanden, och är utan tvivel, äfven med partiella brister, der Peel och hans kabinett balt händerna bundna genom sina parti-förbindelser, att anse såsom för det allmänna nyttig och förtjenstfull. Peel såg, att de stora intressen, som representeras af possessionaterne och dem, hvilka drifva handeln med Westindien, icke skule göra det möjligt för honom, att, i afseende på spanmil, socker och kaffe vidtaga någon gezomgripande och tillfredsställande reform i tullväg; han beslöt derföre, att söka ett slags skadestånd för det allmänna i en förnuftigare och bättre reglering med tullen på de andra artiklarne i tariffen. Planen är i det hela densamma, som det Melbourneska kabinettet ämnade framlägga nyss innan det föll, endast med den skilnad, att de då framställda förslagen äfven omfattade de stora konsumtions-artiklarne: spanmål, socker cch kaffe. Att äfven ett Torykabinett tvingas att hylia de friare grundsatserne i statshusbållning, visar huru mycket de sanna begreppen i hithörande ämnen på sednare tider måste hafva vunnit terräng i allmänna tänkesättet i England. Verkan af den afsedda förändringen i handels-systemet kommer icke att stanna inom England: de andra nationerna skola dragas in på samma bana, som England kommer att gå, och derföre är denna förändring af så stor och omfattande vigt för hela den handlande verlden. Vi börja i dag med återgifvandet af det hufvudsakligaste af Sir Robert Peels tal i Underhuset i detta ämne, och skola sedan anföra hans politiske antagonisters i samma hus omdöme om hans plan, hvilket i det hela utfaller till hans fördel. Han började med att uttrycka sin ledsnad öfver det dröjsmål. som ägt rum med tullfrågeans bringande under Husets öfverläggning: men det hede åtminstone haft den verkan, att de yrken och näringar, som saken angick, derigenom fått tinfälle att inkomma -med sådana framställningar, som de ansett nödvändiga för skyddandet af deras intressen. Regeringen hade med uppmärksamhet lyssnat till dessa framställningar då de varit billiga, äfven då de kommit från personer eller intressen af högst ringa politiskt ipflytande; men då föreställningarne varit oskäliga, hade icke något politiszt inflytande kunnat förmå regerisgen ett rätta sig efter dem. Tslaren ville undvika, så mycket som möjligt, att specifikt beröra de ämnen, som serskildt komme att föreläggas Huset, men skulle deremot framställa den allmänna syftningen och verkan af den kommerciella lagstiftning, ministrarne ansett sig böra föreslå Huset. Föremålet i allmänket för de förslag, de hade att framlägga, vore att förenkla den nu gällande handels-lagstiftningen. Man ken icke neka, att de författningar, som nu gälla i detta hänseende, äro i många fall otydliga och mörka, och att det finnes tullafgifter, som kunna lämpas till serskiida artiklar, hvilka icke låta förena sig med någon princip. År 1787 sammanförde Hr Pitt de serskilda tull-Jagarne till ett helt, och under kriget brukades, allt efter som de financiella svårigheterna tryckte, att understundem höja tullafgifterna öfver en bank, endest ur synpunkten att bereda ökade inkomster, och utan att taga i betraktande de allmänna resultater, som deraf skulle uppkomma. Talaren ansåg en stor del af nu gällande tariffs anomalier och motsägelser hafva sitt ursprung i bruket att, utan åtskilnad, lämpa en viss procents förhöjning till en mängd olika artiklar. År 4895 undergick tull-lagstiftningen åter en granskning af parlamentet, och på Hr Huskissons förslag gjordes minga vigtiga förändringar. Talaren ville här anmärka, att han icke för den nu varande ministeren gjorde anspråk på mera förtjenst än som billigtvis kan tillkomma densamma för de förslag, han nu ginge att framställa, och det vore hans pligt att erkänna, att när Husets uppmärksam het sednast fästades på detta ämne, var det nä! kommittåen 4839 nedsattes af parlamentet, för at undersöka förhållandet med import-tullarne. Har vilie icke påstå att ej, ifall tiden medgifvit, under sökningen ju kunnat vara mera allmän och resulta tet mera omfattande, men han sökie hvarken då e beller ville ban nu nedsätta kommitteens arbete eller neka att densamma förvärfvade sig anspråk på landets tacksamhet, då hon ledde allmänna upp märksamheten på tariffen och import-tullarne. (Bi —AA LA 5 FC vosesvsassmssmamaun