Aftonbladet – 24 maj 1842, sida 2

Om någon af dessa examinerade skolkorpser skulle förtjena art utmärkas framför de öfriga, så vore det Clara skolungdom, hvilken både i anseende till ordning och skicklighet i rörelser, företrädesvis ådrog sig allmän uppmärksamhet. Aftonbladet uppräkner likaledes de andra skolornas öfningar och säger blott, att Eiementarskolan och Lyceum visade prof i vanlig gymnastik. Deagligt Allehanda berättar också ur Statstidningen, att Clara skolungdom i synnerhet utmärkte sig. Hvarje läsare af dessa framställningar måste väl tro, att Elementarskolan ådagelrde mindre skicklighet och visade sig i de minst svåra öfningarna. Visserligen kan ingen förnekas att, rörande den vid en examen ådegalagda skicklighet ega sitt tycke, men detta tycke måste tillrättavisas, om det vilk uttala ett offentligt beröm för dem, som vid tillfället ådagalagt något helt vanligt, och tvertom vill framställa dem, som visat de ojemntörligt svårare profven, såsom hafvande gjort något heit vanligt. Nu är förhållandet i kortbet det, att det just var Elementarskolans elever, som gåfvo dessa slutöfninger derss mesta värde, af det enkla skäl, att endast de visade sig i de svåraste öfningarna. Apparelj2ymnastik hade de, liksom de öfriga skolorna, och visserligen icke med mindre skickligbet. Men uti boppning öfver trähäst visade de det stora företrädet, att den största trähästen framfördes blott för dem. Den svåraste öfning, och den sista, som gymnastiken eger, hoppning på springande lefvande häst, skedde endast af 7 Elementarskolans elever, en afgången elev, en från Lyceum och en från gymnasium. I såväl värjföring, som bajonettfäktning, borde äfven ett mindre vandt öga hafva kunnat urskilja den större färdighet, som Elementarskolan ådagalade. Clara skola, som utförde fristående gymnastik med stöd, hvilket synes hafva serdeles intagit den ursprungliga berättaren i Statstidningen, gjorde detta ganska berömligt, men denna nyttiga och vackra öfning, år dock så lätt, att den äfven, såsom nu var händelsen, kan göras af små gossar, hvilkas stora antal onekligen vittnar om deras lärares ordningshållande förtjenst. Någon skall måbända tycka, attins. uppehållit sig vid en småsak, och att det icke ligger någon makt uppå, om gossar få beröm eller icke uti en tidning. Detta är sannt.. Men ins. befarar, att vid den ursprungliga berättelsen någon parti-åsigt för skolorna efter det gamla systemet, om ock utan afsigt, haft inflytelse, ty parti åsigt bruker göra blind äfven för det påtagligaste. Det var derföreins. skref dessa rader. Han förnekar visserligen icke, att kan, på grund af kännedom och erfarenhet om begge systemen, hyllar det nya, men icke på sanningens bekostnad, hvarföre han nu äfven tillägger, att om uti denna bans framställning något emot verkliga förbållandet stridande skulle finnas, så uppmanas lärarne vid Gymnastiska Centralinstitutet att vederlägga detsamma. Ins. har också till red. lemnat sitt namn, såsom stöd för sina uppgifter. EEE — Af tidskriften Frey har V häftet nyligen utkommit. Man kan väl icke säga, att detta häfte jäfvar D. A:s om föregående häfte yttrade tankar, rörande tråkigheten, hvartill vi skulle kunna lägga den, såsom vi tycka, än vigtigare anmärkningen, att Frey icke följer med tidens utkommande litteratur, hvarigenom den, såsom Tidskrift för vetenskap och konst, blir alltför ofullständig; men så utan intresse läser man likväl icke t. ex. uppsattsen af Hr Svedelius Om förföljelsen mot Castovius och Bilberg); om hvilken sistnämnde det sid. 427 heter: han var en af dem, som kraftigast bidrogo att införa den Cartesianska Philosophien i Sverige. Men just detta bemödande ådrog honom obehbagligheter af den allvarsamma art, att de rättfärdiga den öfverskrift vi gifvit vår berättelse: förföljelsen emot Bilberg. Det var hans egna embetsbröder, theologie professorerne, serdeles doctor F. Sehälz, som genom bittra anfalli Religionens namn, men, som det vill synas, ej utan inflytelse af låga passioner, förbittrade hans lif, lade hinder för hans arbeten och gåfvo efterverlden exemplet af ett försök till tankefrihetens inskränkning, som. (till och med, tillägga vi) af en enväldig konung 0gillades. Man ser således, att theologerne i alla tider varit sig temligen like, och, att de i Carl XI:s sekel förföljde Cartesianska philosophienn, var visserligen icke derföre, att denna var ett Nonplusultra af visdom, utan derföre, att den tiden icke erbjöd någonting bättre att söka motarbeta. — Vi återkomma framdeles till Frey. RÄTTEGÄÅNGSOCH POLISSAEER. oo RAA hund as frut JAfunt mln ae