Aftonbladet – 24 maj 1842, sida 2

jag, då deremot grederingen pröfvas först efter skifjels slut, om klander uppstår. Härigenom synes der vara klart antydt, att Inrösningsoch Afrösningslotlerna skola, vid sjelfva begynnelsen af hvarje skifte, en gång för alla skiljas åt, för att icke mera sammanblandas. 2) Att 40 Kap, 2 stadgar ordentlig gränsreglering emelian Inrösningsoch Afrösnings-jord. Genom detta stadgande har Lagstiftaren än tydligare utpekat nödvändigheten ait betrakta de olika slagen af ägor, såsom verkliga serskildheter för skifkes-laget. 3) Att 41 Kap. 1 , der graderingssättel besiämmes, uttryckligen anvisar, till noggrannt iskttagande, den förut gjorda skilnaden emellan Inrösningsoch Afrösnings-jord. Orden lyda sålunda: Och thy bör all Inrösnings jord uppskattas efter enahanda grund, så att, om den bästa och bördigaste jorden anses till 4, den mindre bördiga sättes till 4 !., 4!,, 1Y,, 13,, 2, 3, 4 0. S. V., hvarigenom ett tunneland af den bästa jorden kommer att svara mot 4!;, 1,, 1!.. 437,, 2, 3, 4, 0. 8. V., tunneland af den sämre, allt i förbållande till jordart-ernas godhet och beskaffenhet. Afrösnings jorden bör ock, på enahanda säll som här ofvan för Inrösnings-jorden segdt är, uppskaitas efter trakternes inbördes förhållande och naturliga växtlighet, utan afseende på besparad ståndskog; och bör i öfrigt skiftesmannen vid så väl Inrösningssom Arfrösnings-jordens gradering, så snart grad eller värde på ett ägostycke blifvit bestämdt, alltid på stället underrätta delägarne huru mycket större vidd i tunneland och kappeland dera! erfordras, för att i värde jemnföra detsamma med skiftes-lagets bästa Inrösnings. och Afrösnings-jord. Här ser man ju, att graderipgen måste ske efier serskilda grunder. nemligen jordarternas godhet och beskaffenhet för Inrösnings-jorden, men trakternas inbördes förhållande och naturliga växtlighet för Afrösnings-jorden. Efter dessa olika grunder blir det svårt att med säkerhet jemföra det ena slaget a jord med det andra, i ett fortgående gradtal. Också heter det om Afrösnings-jordep, att den skall uppskattas på enahanda sält, som Inrösnings-jorden, det vill säga. att gradtalet skall, likasom förut är föreskrifvet, börja på 4, och derifrån i bestämd ordning fortgå. Det kunde eljest vara likgiltiat, om man började på 1, eller på 100; men de underrättolser, Skiftesmannen har att lemna delägarne, skulle lätteligen blifva förvillande, om man afveke för mycket från de mindre och enklare talen. A) Att 41 Kap. 2.S upprepar den förra föreskriften om de olika ägoslagens åtskiljande, genom stadgandet, att Skiftesmannen skail öfver ägograderingen föra en serskild längd, deruti Inrösningsoch Afrösninaos-jorden, utan att på minsta sätt sammanblandas, hvar i sina kolumner upptages,. Hvartill skulle det stränga urskiljandet här tjena, om graderingen öfverginge hela ägomassan i ett sammanhang? Och huru skulle ett sådant sammanhang kurna tillåtas emelian ägor, som icke få på minsta sätt sammanblandas? Så vidt jag kan begripa, går författningens syftning derpå ut;: att Inrösningsoch Åfrösnings-lotterna skola serskildt begränsas, serskildt graderas och serskildt fördelas. Det låter sig visserligen göra, att gradera båda slagen al jord i oafbruten nummerföljd, och det ligger, såsom jag förut sagt, ingen hufvudsaklig vigt derpå, om gradtalet börjar med 4, eller någon annan siffra; men vill man vara sam vetsgrann, så måste man, vid gradernas bestämmande, städse hafvå för ögonen, uti inrösnings-jorden blott och bart inrösnings-jord, och uti afrösningsjorden blott och bart afrösnings-jord; ty den regeln i proportions-läran står alltid fast, att storheter af olika slag ej kunna mätas med hvarandra. Insändaren omtalar möjligbeten att utbyta inrösningsmot afrösnings-jord. Ett slikt byte kan visserligen någon gång, om högsta nöden så fordrar, inträffa efter 42 Kap. 2 ; men då gradtalet ej utgör någon tillförlitlig jemförelsegrund för denna sällsynta händelse, måste en ny mätare sökas, på lika sätt, som när man i andra fall vill utbyta värden af olika slag, t. ex. en skog mot ett hus, en qvarn mot ett hemman, en äng mot ett fiske. En sådan gemensam mätare är ej svår att finna. Den kan bestå i penningar, spanmål elier annat, hvaruti egendom af olika slag vanligen taxeras, till utrönande af de inbördes förhållanden, som genom serskilda värden uppkomma, Trufve äen 48 Maj 1842. J. G. Richertn. ———L KN nn (Insändt.)