Aftonbladet – 23 maj 1842, sida 3

hennes afvikande från sedlighetens och fromhetens vägar endast följder af en förvisning från hennes första rena barnasinne? är icke äktenskapet, som ofta blott är ett skenbart godt, endast ett konstigt botemedel mot en tillkonstlad sjukdom? Frågorna kunna ej samtiden besvara; men de! är dock gifvet, att det finnes en kärlek i lif och död, som på sina snöhvita vingar sväfvar i rymden, dit inga menskliga lagar nå, och der inga band hinna att fängsla den inom de gränser, som bestämmas af seder och bruk. Se på en lycklig mor, när hon leker med sitt barn, se på en man, som offrar lifvet för det han älskar, det må då vara en flicka eller ett fosterland, se på ett barn, som gråtande qvarhänger sig ännu vid sin moders lik, och säg mig — är detta icke också instinkt, eller hvem har stiftat lagarna för denna kärlek? — ligga de sammanhållande trådarne i menniskornas händer? — ingalunda — kärleken och äkterskapet är af Gudi. NN