Aftonbladet – 21 maj 1842, sida 5

olyckliga qvinna skall sitta här ensam hemma hela dagen., Kära Karin, jag är ja på verkstaden hela dagen; der är tre riksdaler banko, som jag förtjenat ihop. Gör af dina pengar hvad du villl säger hustrun och slår en knyck på nacken, de der tre banko skulle nog Stina Lisa eller skräddarns Anna tycka bättre om. Det var skadan, fortfar hon med ett försmädligt leende, det var skada att du kom hem med den styfvern, till din stackars hustru !och barnet; du kunde ju ställt dig in med någon af dina sköna bekantskaper; vet du hvad jag vet om dina vägar? En af mina bekanta såg dig stå en hel timma på gatan i dag och tala vid den der otäcka Pauline hos källarmästarns. Nej, Karin, säger mannen och blir, oaktadt sin fromma natur, litet ond, dået har din vän ljugit, så att det står herrliga till; jag bara frågade henne om källarmästaren var hemma, intet vidare, och det var gjordt på fem minuter., Jaha, lika godt, jag vet hvad jag vetl, sade hustrus; hon började att gråta, tog sitt barn i famnen och snyftade: Stackars barn, din far bryr sig inte om din mor, du har snart ingev far mera.n Ja, jal suckar mannen vid sig sjelf, på detta sätt slår nog den spådomen iv.l I det der lilla huset der bredvid bor ett gammalt folk i all endräigt och sämja, efter hvad det vill synas. Det är ridman Quintalin med sin gumma. Ridmannen går der dagen i ända, klädd i sin gråa rock och med mnattmössan på hufvudet, och gumman stökar i buset, prydd med dusamell — neglig kan den ej kallas. Det ärett hjertinnerligt beskedligt folk, begge två, och det ir blott i ett enda fall de icte allt ifrån början kunnat sympatisera.