Aftonbladet – 21 maj 1842, sida 4

bo åtminstone i höjden högre än två våningar, min rönn är deras lilla xommarnöjen, och hafva de uppe i toppen troligen en ganska vacker utsigt. Jag sökte sjelf häromdasen att skaffa mig ett ungefärligt begrepp om vidden af deras synkrets, i det att jag stack ut hufvudet genom en taklucka på en byggnad der nära vid — det var en förtjusande utsigt, fastän jag ej såg mer än åt ett håll; men jag kan ungefärligen imaginera mig huru de-hafva det der uppe. Jag observeverade ock att mina skator alltid suto och sågo sig omkring, då de skrattade, eller också kom en af demhem från en utflygt i grannskapet, och tycktes omtala något för den hemmavarande; språket förstår jag väl inte riktigt, men att det är i samma slägtskap med chinesiskan, som svenskan med sanskrit, är temligen afgjordt. Nå väl, jag observerade ännu mera noga och såg att mina skator tiltade in i alla fönster under vägen — de måtte skratta åt något som de se — jag företog mig derföre att ta reda på hvad det kunde vara. I nedra våningen i det der huset bor en skomakare; han super något åt sig, men är en ji öfrigt mycket beskedlig karl, som blott är herre i sitt bus, då han tagit något till bästa. Fru skomakerskan är en riktig amazon, som håller sin man med gesäller och pojkar i ordning. Man ser derföre den beskedlige skomakaren sitta framför sin tafla dagen i ända och späka sin lekamen och sy skor; gumman åter sitter inne i sin kammare, allt emellan som hon är ute och grälar på sin Klacklander. aNåb, Klacklander, hvad gör du, ser du inte