Aftonbladet – 21 maj 1842, sida 4

yÖ ÖK On — nn upp med pojkarne; ser du, ditt eländiga kräk, bur Janne har pinnat den här klacken snedt och sålat fast en ny tånäsa, så att det är synd och skam åt — om jag inte vore, så gick det åt helfvete alltihopo — och med dessa ord går hon i sin kammare till madam Sviskonqvist, vindragarens hustru, som sitter derinne och dricker sin lilla kaffetår på bit. cHerre Gud, hvad jag är en olycklig hustru l, säger Klacklanderskan och sätter sig vid det lilla, runda, trefotade bordet, på hvilken kaffepottan står och en gammal kortlek liggerHerre Gud, bvad jag är olycklig, som har en sådan dålmåns till man! Vet syster, i förrgårs var ban full igen, det eländiga kräket, och ville vara herre; men, Gudskelof! att jag orka med honom; jag slog ikulla i sängen, så att ban lig der som en trasa, tills ruset gick af honom, Lägg kort, syster Nllal Hur var det? Spader tial och, Jåt mig se, trettonde kortet derifrån klöver-ess! hvad betyder det nu igen, Syster ? Madam Sviskonqvist klipper slugt med ögonen och säger med en profetisk ton, så god som mamsell Arvedssons och fru Krädeners: Det betyder snart lik i huset. Ja, Herre Gud, om det vore så väll, säger den stora frun; om ändå Klacklander väl vore i jorden, så skulle jag drifva verkstaden med fart, nu super ban upp alltihop. Derute satt berrn i huset och klackade; det sved i tumnmmsarne, som voro halfstrypta af becktråden, — ban suckade, — sHör du, Janne, tag flaskan derborta och spring öfver till krögaren och bed om kredit på ett balfstop; det skall riktigt betalas i morgon. Om bara (—n väl tog