Aftonbladet – 19 maj 1842, sida 3

nens bruk vid linietruppernas stationer, på serskilde ordres. Den nya organisationen träder i kraft redan den 1 Juli detta år. Man finner af denna öfversigt, hvilken hetydtig skilnad i det högre befälets antal, som derigenom vinnes i jemförelse med vir armå. Tre generalsbefål; 4 brigadehefer vid infan teriet, 3 vid kavalleriet; 4 artilleribrigadehef; 4 chef för ingeniörkorpsen; 2 regemen:schefer vid artilleriet; 43 infanterioch 6 jigar-bataljonschefer. Se der det högre befalet, möjligen ökadt med någre, bataljonschefsgraden motsvarande platser inom kavalleriet och artilleriet, ingeniör och tygstaterna, m. m., men alltsamman icke utgörande tillsamman V4 af det öfverbefäl vår arme eger, ifrån och med generalstill och med majorsgraden. Likväl utgöres den danska fredsfoten af mera än hälften af vår stående armå; och kan i krigstid, utan att någon allmän nationalbeväpning behöfver derför ifrågakomma, bringas till inecot en balf gång mera än vår stående armåeens styrka. Ått kostnaden är ojemförligt mindre, än hvad vår arme fordrar, inses lätt af enhvar, som rätt kav uppfatta de indelningsverkets betydliga kostnader, hvilka icke synas isvenska riksstaten; och det är intet tvifvel underkastadt, att en på det sätt, som Danmark nu antaget, organiserad arme, bör kunna utgöra en bättre öfvad och underbållen stam för en nationalbeväpning, hvilken i alla fall alitid blifver nödig för landets försvar, i händelse af ett allvarligt krig.