Aftonbladet – 19 maj 1842, sida 3

baka, men då steg min brudgum fram och andades på mitt hufvud. Barmhertige Gud! då föll jag sönder i små biad, liksom en vissnad blomma i stormväder, men, ser du — allt, allt, allt var blott en dröm. Anna blickade stillatigande in i flickans häpna ögon, klappade henne på axeln och sade: Tack lilla snäila Elisabeth för de tidningar du gaf mig i dag, vet du det stod så mycket roligt att läsa i; dem. Gudskelof för det, hviskade flickan för sig sjelf. Ja, de voro så obeskrifligt roliga. Der omvämndes att en viss Lerd Hawkesworth nyligen hade i Wien gjort ett rikt gifte, och att han i går var anländ till London med sin unga fru. Der stod också, att man i morgon afton skulle uppföra Hamlet på Drury-Lane.s Anna klappade med vild glädje i händerna och skrattade. ,Säkert bara lösa rykten, goda Miss, tröstade flickan. Visst icke. I morgon följer jag min man på theatern och återtager sedan min roll, ty Ophelia måste spelas af en qvinna, som kan säga hvad det är att vara förtviflad. Minns du hur det står i Hamlet: Ve mig, ve att bafva sett hvad jag sett och att ej se det jag ser? — Men ni miste nu gå till hvila, Miss Montford, ni behöfver lugn och klockan är långt öfver midnatt, afbröt Elisabeth. sDu kan ha rätt, jag behöfver lugn — men, mitt barn, du vet icke att jag bar tagit tjenst bos sorgen, alt jag är orolighetens slafvinna och att jag aldrig får frid, förrän man Jägger mig under gräset på marken. Dock en gång måste jag väl dö, som deruppe kallas att rätt lefva.