KAN DET FÖRBJUDAS SVENSK HNEDBORGARE ATT KÖPA SVENSK JORD? eller Om den egentliga betydelsen af hemmansklyfningsoch jordafsöndringsfrågorna. Ehuru mycket, som än i mångfaildiga år varit taladt, skrifvet, tvistadt, öfverlagdt, beslutadt och erinradt om och angående hemmansklyfning och jordafsördring, korteligen: huru mycket detta ämue varit föremål för meningsstrider emsllan lagkloke, auktoriteter och statsmakterna, så tyckes det likväl ända hittills icke af den del bland den stora allmänheten, som tager en lifligare del i dagens frågor, varit uppskattadt efter all den stora vigt, som det i sjelfva verket äger och som man redan i flera andra länder gifvit åt dess behandling. Orsakerna härtill äro ej svåra att finna. Först och främst angår frågan närmast den klass ibland folket, hvars röst har minst tillfälle att göra sig börd, ehuru den intager ett af de betydligaste rummen i nummertalet af landets invånare. För det andra tycker måhända mången, som saken ej desto närmare angår för ögonblicket, att sjeliva namnen hemmansklyfning och jordafsöndring häntyda på någon mindre låufattlig specialitet i den ekonomiska lagstiftningen; man föreställer sig dervid något, som torde bänga tillsammans med landtmäteribestyr, skiften och skattläggningsmethoder, och alla dessa våra välsignade kameralförfattningar, hvilkas invecklade skick gör deras studium till en serskild vetenskap och till en mystere för den oinvigde. Af dessa orsaker anse vi det för en ganska lycklig omständighet, att detta ämne nyligen äfven börjat blifva ett föremål för allmännare uppmärksamhet genom dea polemik, som derom uppstått mellan tidningarne, hufvudsakligen på grund af Herr Förste Expeditionssekreteraren J, G. Richerts i Aftonbladet meddelade förtr:ffliga utlåtande öfver ämnet. Detta utlitande bar redan vifvit tidniogen Srenska Biet anledning till, om