Aftonbladet – 19 maj 1842, sida 2

en skymt af sjelfständighet eller opposition (hvilket: dock endast är fallet när sakea ej rör deras patroner), och detta visar på samma gång, att de eljest och vanligen fiana sig uti en ganska beklimd stall ning. De göra sig nemligen vid sådana undantagstillfallen icke blott en stor ära ef sitt oberoendex och trumpeta ut det af ella krafter, utan, om de råkat komma främst med en anmärkning, glömma de icke att på samma gång göra den vidrörda frågån till en af de vigtigaste, som någonsin varit före i landet, samt lämpligen läxa upp de publicister. som annars måste befinna sig hvarje dag på muren för att hålla utkik mot maktens eller intressenss inzräktoiogsförsök på folkets rättigheter. En sådan kasus har i dessa dagar inträfist med pubiicitetens äldtfru och köksrådinna Svenska Minerva. Hon meddelade hiromdagen några anmärkningar emot ett nytt vidtuiseande bankprojett, som är å färde i Jernkontore!. Förmodligen kar sedan någon segt henne att denna artikel var mycket dugtig, och den innehöll äfven verkligen några förnuftiga allmänna satser. Med anledning hära? är gumman nu så öfverlycklig, som om hon nyss hade både tillagat och uppätit der läckraste middag, samt: har dervid tillika råkat in i detta kostliga och obetalbera lynne, då bon börjar orera med soppslefren i den ena hander och eldtången i den andra om saker och ting i allmäntet, samt orm sina stora förtjenster och karaktersssthet å ena, jemte alla andras obetydenhet och ofrihat å den andra sidan. Hvad nu det ifrågavarande låne: projekiet ansår, så önske vi blott, att Minerva må öka sin meritlista genom att icke bloit parlera mjstiskt d:rom, utan äfven göra sina läsare närmare bekanta med förslagets innehåll genom des meddelande. I en så vigtig affär vore det ju en prantig sak att förekomma Af:orbladet i grundtextens kunförande; men sådant bör då ske snart. Sådaat torde imedlertid falla sig något svårt, enär diskussionerna hittills äro af så privat natur, att puNliciteten icre officielt får del deraf satt det ursprungliga försloge: nu är inskränkt till sin skala derhän, att det ej omfattar mer, än hvad hvarje köpman enligt lag har rätt ett företaga sig. Au myc ket ändock kan sägas för och mot i frågan om nyt tan för bruks-gocieteten sjelf, behöfver derföre ej bestridas. EDR