Aftonbladet – 18 maj 1842, sida 3

kastade Borg klingan på marken, afknäppte gehänget och utropade: arrestera mig nu eller gör med mig hvad ni vill; jag rymmer icke. Borg arresterades straxt derefter och yttrade: det var skada att vädre! förde klingan, annars skulle jag hafva huggit näsan af bonom. Den blessur, konstapein fick, ver likväl ej svårare än att den om några veckor var läkt. Förhör med Borg företogs genast inför krigssrätten, då han förklarade, att ban vid konstapelns ofvan omförmälde tillsägelse att stå qvar i den oriktiga ställningen, intogs af en så häfilg sinnesrörelso et han kände spänningar i kroppen och förlorade allt medvetande af hvad som sedermera tilldrog sig, bvarom han saknade all kännedom, intill dess han uti arresten återkom till besinning och fick höra omtalas, att han skulle hafva huggit konstapeln, till hvilken han sade sig aldrig hafva hyst missnöje eller hat. Hen sade sig således hvarken kunna jaka eller neka till subordinationsbrotte:, hviiket, om det verkligen egt rum, han föregaf måste hafva skett af en bastigt påkommen sinnessvaghet, bvaraf han tillförne varit angripen, och till bevis härpå anförde han ofvannämnde händelse bär i hufvudstaden, äfyensom att han af sådan anledning en gång varit intagen å garnisonsjukhuset i Götheborg. Sedan Krigsrätten infordrat och erhållit upplysning från Poliskammaren i hufvudstaden, angående riktigheten i Borgs uppgift,ibesigtigades han af Regementsläkaren, Doktor Lundblad, hvilken förklarade att Borg den 6 Febr. 1840 varit å garnisonssjukhuset intagen under 7 dygn för delirium tremens, men att denna sjukdom icke kunde betraktes såsom sinnessvaghet, utan vore en tillfällig och öfvergående sjukdom, samt en följd af starka dryckers omåttiga njutande. I öfrigt attesterade läkaren, att han besökt Borg i häktet och samtalat med honom ock alltid funnit bonom fulikomligt sinnesredig och icke örrådande minsta tecken till någon sinnessvaghet, tvarföre läkarens bestämda öfvertygelse vore, att Borg ingalunda vore sinnessvag, utan att hans förevifvanda derom vore helt och bållet ogrundadt. Ät sen Sundhetskollegium, hvars utlåtande infordrades, örklarade sig icke äga anledning afvika från Dokor Lundbiads yttrande. Denna gång hjelpte således icke Borgs ursäkt, uan krigsrätten dömde honom den 6 sistl. Novemb., nligt 2 Cap. 7 6. krigsartiklarne, för det han med väpnad hand burit hugg å sin förman, att mista ifvet genom erkebusering, hvilket beslut Krigshofätten, under åberopande af 2 Cap. 7 Q. krigsartikarne och 35 Cap. 2 I. missgerningsbalken och slutigen Högsta Domstolen fastställt. Det var nära, att B.rg slutligen måst undergå ar.ebusering, ty, då hans ansökning om nåd föredrogs Högsta Domstolen, tillstyrkte dess fleste ledamöter, Ians Exellence Grefve Brahe, Justitieråden Stråle ch Isberg, Amiral Coij-tt, och Justitierådet Grefve r. ÅA. Sparre afslag, å nådansökningen, hvaremot ustitieråden Bredberg och Engelkart voro mera nensklig: sinnade, och tillstyrkte sådan nåd för Borg. tt han i stället för dödsstraffet, måtte få umgälla itt bro:t med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd ch fästningsarbete för lifstiden. Kongl. Majt har nu enådat Borg i enlighet med minoritetens i Högs jomstolen tillstyrkande.