Aftonbladet – 18 maj 1842, sida 3

Den frågan må du sjelf besvara, efter dr framkastat henne, men icke nu, blott när dt befinner dig med någon förtjusande dam, gungande en sommarafton på Venedigs laguner, ellei i skuggan af Sorrentos pinjer, eller Amalfis cy. presser, omgifven af plastikens mästerverk, un: der skönhetsandeas vingar, bland kaskadens per. lor och orangens doft.o Svärmerskalpv afbröt Hawkesworth och tryckt den strålande varelsen i sin famn, betäckande hennes panna, läppar och kinder med brinnandt kyssar. Anna slet sig ur den våldsamma omfamnin gen och sade med en ton af ängslan: ,Afskeds timman, Edward, är slagen, låtom oss ej gör denna stund för bitter, genom att göra den fö lång. Kom ihåg, att ditt pröfningsår börjar förs med det ögonblick du far. Farväl, Edward Haw kesworthl) Anna reste sig hastigt. Den passiouerade älskaren, afbuten i sjelfv paroxysmen af sin kärlek, steg äfven upp, hall förligen, fäste ea skygg blick på Anna och stam made: Det är sannt, du påminner mig om e: sorglig skyldighet., .... Och efter några omfamningar voro de älskand åtskiljda. När Edward försvunnit och Anna förlorat lju den af hans steg, föll hoa i gråt och bad fö hans väl. Sådan var skådespelerskan, borgarflic kan, utan börd och betydande vänner. Hawkesworth skyndade till sitt palats vi Fleetstreet. Uppkommenp i sin praktfulla våning läste han sig inne och började följande munaolo för sig sjelf: En nyck har förstört en länge bearbyad pan