Aftonbladet – 17 maj 1842, sida 2

ång torde med görligaste första återställas, om ck följderna af de stora förlusterna icke kunna eräknas. En bjelpförening har bildat sig, unler doktor Abendrothbs ledning, och håller sina ammankomster i hans hus. Oordningen under Idsvådan var stor; men förunderligt är att se, wuru snart allt återgår till ordning. Ett bref af den 8 Moj, klockan 6 efiermidd., äger: aGudi lof vi äro nu frälste. I går afton bränle ännu Holzdamm och alla de sköna husen, ned en förskräcklig häftighet, men lyckligtvis agade blås:en lågorna mot Alstern. Faran synes nu naikas sitt slut; men klockan 42 började let att våldssmt brinna uti Rosenstrasse, Lilienstrasse och Spitalerstrasse, under en häftig storm.. Fiera gånger var man rädd att elden skulle kasta sig i St. Georgs förstad, men sedan klockan 10 i dag är äfven der släckt. I går afton och ännu i natt har man arresterat flera misstänkta personer, och somliga af dessa lärer blifvit illa slagne af folket. Patruller af Borgargardet äro i ständig rörelse. Man är nu fullkomligt trygg för all fara och de utvandrade flytta åter in med sina saker. Det ryker väl ännu utur ruinerna, men man kommer att vara vaksam hela natten.o Angående de förut af enskildta korrespondenter härstädes omskrifna ryktena om mord och plundringar af de utsluppna fångarna samt om enskildta brandstiftningar, innehåller Neue Zeilung för den 9, den upplysningen, att alla verkliga anledningar saknas det något sådant ägt rum. Imedlertid har dock tyvärr sjeliva ryktet varit gängse och åstadkommmit en så förekräcklig rigtning af allmänna tänvkesättet hos den lägsta folkklassen, att den, enligt nyssaämda tidnings uppgift gränsat till vansinne. Detta vill också synas sannolikt deraf, att en formlig proilamation på söndagen mås: utgifvas af senaten, i hvilken denna tillkännagifver, det inga grunder voro för banden alt tro på uppsåtliga mordbiandsanstiftningar, hvarföre en trängarde och ailvarsam uppmaning gjordes till fojket, att ieke öka dessa olyckans dagar äfven med otacksamhet och förföljelse och icke af harm öfver förmenta förbrytelser, låta hänföra sig till misshand!ande af sådana personer, som man vore på det djupaste förbunden. Också har polisen anslagit en notifikation, hvari den förklarat sin tacksamhet för öfver-ingeniören Lind!ay, jernvägsingeniören Giles och Hr Thomso:, föreståndare för machinfabriken på Grasbrok och säger sig böra göra detta så mycket heldre, som nämnde Herrar (alla tre Engelsmän) blifvit förföljde och illa behandlade för de tjenster, hvarmed de bidragit till stadens räddning. Imediertid har oron och uppvigglingen af sinnena varit så stark, att auktoriteterna, för att rädda lifvet på de personer, som blifvit föremål för missiankar, nödgats arrestera åtskilliga af dem. För öfrigt har senaten utfärdat en mängd provisoriska författningar, dels i och för lindring af ögonblickets nöd, dels för polisstyrelsen. Sålunda berättas i ett bref, att senatorn Hudtwalker under eldsvådan blifvit beklädd med diktatorisk makt; en hjelpförening har organiserats att emottaga lifsmedel, kontanta penningar samt gångoch sängkläder af alla slag för de fattigas räkning; ett serskildt antal s. k. polizeibärger eller frivillige ordningsmän bland borgerskapet haiva blifvit inskrifna, för att vara den offent!iga makten till biträde under de första dagarne; o. s. v. Vi tillägga till förestående följande detaljer och underrättelser, dem tiden i går ej medgaf att upptaga: Sedan elden den 7, om morgonen, nått St. Petri kyrktorn, bvars klockspel på bestämda tider spelade koralmelodier, hörde man, en stund, innan det i lågor insvepta tornet föll, melodien till psalmen: Gudi allena i höjden vare ära! ljuda ur eldhafvet. Ett par personer, såsom det säges, utlänningar, hafva fallit offer för pöbelns misstankar om mordbrandsanläggning; men borgaregardet och den i skyndsamhet organiserade frivilliga polig af borgare, lyckades det att förekomma vidare excesser, derigenom, att de arresterade de personer, emot hvilka pöbelns raseri var riktadt, och på detta sätt bragte dem i säkerhet. Den delen af staden, der de största lagren af Ikolonialvaror funnos, såsom Binnenkafen, AlterWandrahm och Dovenfleet, har lyckligtvis und-I sluppit eldens härjningar. Större delen af medelklassens och de fattiges hus voro olyckligtvis icke brandförsäkrade. En stor de! af de uppbrunna husen äro assurerade i utländska assuranskompanier. Man kände ännu lej bestämdt, om de hamburgska skulle blifva i stånd att betala fulla assuranssummorna för de ;Ihos dem försäkrade hus, men man hoppsdes det. Vt —