Aftonbladet – 17 maj 1842, sida 2

ten hade uppsnappat hviskningen. Ja, mine herrar, mycket, nästan orimligt beläst; han kan Shakespeare, Cibber, Addison, Dryden — alla som en utanläxa och dertill de flesta sorgespel, som denna vår blifvit gifoa på Covent-Garden och DPrury-Lane. Men hvad har nu alit detta att göra med Hawkesworths svarta sto?, frågade Geoffrey. Jo, saken förhåller sig sålunda: att egaren till hästen är äfven egare till en fistmö med hästens namn. Ja ödets gudinna sätter ofta bindeln för de dölligas ögon, att de ej skola se huru galna de äro. Men käriekens makt är själarnes fantasus) — suckade den beläste. Det der har han säkert stulit ur någon tragedie, återbviskade sir Foote; men den okände lät ej afbryta sig utan fortsatte: Sir Edåward Hawkesworth är en man med rikedom och börd. Att han nu, mot sin faders vilja, friat till Anna Montford, är ett groft tvärstreck öfver alla familjens anor, eller med andra ord, att uppblanda det tjocka fullblodet i Haymarket och göra det så tunnt, som den magraste vattvälling i Toly street. Hvad miss Anna Montford angår så är hon verkeligen ett stort snille, och att ni, mine herrar, sett henne spela Ophelia i Hamlet, derpå tviflar jag ej, ty att göra det, vore ju detsamma som att påstå den orimliga dumheten: att ni ej hade begrepp om master Turnbull i Laertes roll. — Ni är förmodeligen master Turnbull sjelf och ingen annan? frågade John Bull. Alideles, och, såsom skådespelare den som bäst bör veta hvad som passerar mellan kulisserna. Men, mine herrar, vi stå ju här och glömma hästen för aktrisens skull. Se hur den svarta Anna är framför hela raden af utmattade Jokeys. Se hur hon kastar sina hofvar i luften Man skulle med författaren till Essay on mam kunna säga: Öm, sparsam, följande försynens planer, Naturen skänkt dem kfafter Och. organer.